Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kapitlet till annan plats, som 1271 blev Östra Aros.
Genom domkyrkans uppförande på Åsen eller
Ovanberga, som den kallades, och S:t Eriks liks
transporterande dit samt ärkebiskopens och
kapitelmedlemmarnas bosättning där blev Aros också biskopssäte,
vilket genast gav orten uppsving. Den fick nu
namnet Uppsala, emedan detta var biskopssätets
officiella namn. Bosättningen blev naturligen nu
större än förut och köpmännen och hantverkarnas
antal mer betydande. Redan i början av 1300-talet
kan man till och med räkna ett rätt stort antal tyska
borgare. Vid denna tid synes orten också ha
utvecklat sig till stad efter tysk förebild med av en
grav begränsat stadsområde med egen styrelse och
förvaltning efter tyskt mönster. 1302 nämnas fogden
och rådet, som fällde dom på torget 1329 funnos
två borgmästare. På 1330—1340-talet omtalas
stadens egen rätt och egna stadgar. Själva
utgångspunkten för rättsutvecklingen inom staden hava
tydligen här som i andra såväl in- som utländska
medeltidsstäder varit de av konungarna tid efter
annan utfärdade stadsprivilegierna. När Magnus
Erikssons stadslag kom till i mitten av 1300-talet, blev
dess bestämmelser så småningom tillämpade även i
Uppsala.
Själva stadsområdet var beläget öster om ån, där
torget var beläget och där två församlingskyrkor
funnos, den ena helgad åt S:t Per, den andra åt
S:ta Maria. Den sistnämnda var äldre och tydligen
Aros gamla kyrka. På västra sidan om ån på och
invid Åsen, som var domkyrkans egendom, voro
domkyrkans och prelaternas byggnader belägna. Denna
domkyrkans egendom på Ovanberga hade också
särskild frihet och frälse, vilket säkrade dess
särställning i förhållande till staden. Dock förekommo
under medeltiden ej så få tvistigheter emellan stadens
invånare å ena sidan och prelaterna å den andra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
