Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
–Nej, Emanuel, svarade den så tilltalade,
fortsatte Lasern, nu får det vara nog. Min världsbild
har kullkastats, min fasta övertygelse om det
laglösa piratlivets förträfflighet har lagts i spillror.
Skall jag löpa sådana här risker, kan jag lika gärna
göra det under tryggade anställningsförhållanden.
Jag skall bli laglig! Om jag får någon möjlighet
därtill, förstås.
–Och si, fortsatte han, såsom genom ett
underverk hejdades din hand, och din skarpa hökblick
fick syn på det nästan mikroskopiska
födelsemärke, som röjde min sanna identitet sedan jag
slarvat bort alla legitimationshandlingar. Broder,
sade han, här är handen! samt framsträckte
denna. Vill du vara hygglig och hjälpa till att
mygla in mig på någon blygsam topposition inom
FAAN?
–Broder, sade Nick Sonny, och hans röst
stockade sig. Broder, du anar inte med vilken
glädje jag förnimmer ditt förändrade sinnelag. Om
du härifrån vill färdas till Nostra, så kan du vara
förvissad därom, att jag skall lägga ett gott ord för
dig hos Elihu Burnscar. Din lycka är gjord!
Sedan denna äckligt sentimentala scen dragit ut
rätt mycket på tiden, och sedan de båda förlorade
bröderna utbytt ytterligare ett stort antal
outhärdliga repliker i pur glädje över det oväntade
återseendet, kallade Svarte Lasern samman sina
mannar, embarkerade sitt eget skepp och for
därifrån.
På Mördarn sänktes tystnaden. Bengan Saatana
torkade en tår ur ögonvrån.
–För tusan, Nick, sade han. Jag blir så
förbaskat rörd av sådana här rara sammanträffanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
