- Project Runeberg -  Uppror! /
34

(1975) Author: Gunnar Gällmo
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han riktade noga in hårkorset och tryckte med
ett sardoniskt leende in knappen. Det här var
livet!

Torpeden for ut, smällde in i piratfarkosten och
exploderade med en knall, som vi med största
beklagande måste medge inte hördes, eftersom
världsrymden inte har någon luft som kan
vidarebefordra ljudvågor. Med tanke på den dramatiska
utvecklingen är det verkligen skada på så rara
ärtor, men vad gör man? Mot naturlagarna
kämpar själva FAAN förgäves.

Av dödskallen och benknotorna fanns inte ett
spår kvar, inte heller av det skepp de varit fästade
vid.

Piratskeppet var borta. Förintat. Kaputt. Med
alla ombord. Snyft. Hur grymt är inte kriget!
Näst efter att förlora ett krig finns det inget
sorgligare än att vinna ett.

Sonny torkade en krokodiltår ur ögonvrån och
ägnade en medlidsam tanke åt dessa stackars
förvillade individer, som just hade kallats hädan.
Det var nog riktigt präktigt folk innerst inne,
egentligen. I alla fall inga långhåriga saker. Riktigt
synd att han varit tvungen att ta kål på dem.

Djupt eftertänksam lämnade han kanontornet
och gick ned i kontrollrummet Kommunikatorn
surrade till. Med en frånvarande blick i ögonen
slog han på den.

–Hej igen du, hördes den röst han varit fullt
och fast övertygad om att han för evigt hade
förpassat till den okända, extradimensionella plats
bortom tid och rum, varifrån ingen återvänder.
Riktigt fin uppvisning du hade för dig, när du
gjorde majbrasa av den där radiostyrda attrappan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:22:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppror/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free