Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
människorna gaf akt därpå. Äfven om natten
förvandlats till dag, skulle de ej frågat därefter.
Det var Mörk, som pinad af en gränslös oro,
smugit sig ända fram till Nedergårdens fönster och
kastat en blick genom dess rutor. Efter mötet med
Maria hade han en stund dröjt på sitt rum, men
så blef det honom för trångt mellan väggarne.
Som jagad af onda andar rusade han ned för
trappan, sprang förbi Maria utan att låtsa se henne
och styrde kosan mot byn. Af madam Olsson,
som han mötte på andra sidan skolhuset, fick han
veta att Oskar träffat Anna och burit ... burit
henne hela vägen till Nedergården.
Det tog tid för honom att reda sina tankar,
och med en ogillande blick på madamen, hvars
tjänstaktighet började förefalla honom besvärlig,
sade han blott.
— Jasa.
— Han begriper väl ...
— Tig! dundrade Mörk.
Madam Olsson såg öfverraskad på honom, och
liksom för att låta honom veta hvad hon anade,
fortfor hon brådskande.
— De’ ä opassande utåf Anna att ...
— Hvad kommer det er vid? afbröt han barskt,
och med en viljeansträngning, som nära nog
uttömde hans krafter, tillade han — å hvad rör det
mej.
— Hå kors ...
— Gål — Han pekade befallande mot byn,
och kufvad af hans stränghet gick hon i den
anvisade riktningen. Mörk stod kvar och såg
efter henne. Först tyckte han sig vara en hjälte,
eftersom han utan att visa någon smärta kunnat
mottaga underrättelsen om sitt förkrossande
nederlag så lugnt, men snart tog missräkningen ut sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
