Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
väcker deras bäfvan, men mot hvilket de dragas
af en makt, starkare än de själfva.
Gäddan styr långsamt kurs efter dem. Hon
känner sig illamående och olustig, är missnöjd och
tvär. Försiktigt beskådar hon en granruska, som
fallit ned i bäcken, kanske den är ett af de
kitsliga människornas vanliga påhitt, ett giller eller
något dylikt. Hon går rundt omkring hindret,
skubbar sig mot de hvassa barren och stannar
fundersam. Om hon skulle vänta här en tid, det
käns så besynnerligt invärtes, och likväl är hon
icke hungrig.
Pigga och gladlynta stryka mörtarne tätt förbi
henne. De visa alls ingen fruktan, de veta, att
nu gäller det släktets fortplantning, men sedan
måste de se upp, ty då börjar på lif och död den
hårdnackade kampen för tillvaron.
Den smala rännilen har vidgat ut sig, den
kallar sig i högdraget själfmedvetande å,
Tvärmoraån till och med. Den letar sig väg mellan
åkertegarne, spolar bort en lerklump här och där,
rifver riskvistar och plankstumpar med sig, ställer
till oreda, skrattar och nojsar och känner en
jublande, hufvudlös fröjd öfver att lefva ock vara till.
Oväntadt möter ett hinder. Böljorna stanna,
pressas ihop och komma ej ur stället. De sjuda
af vrede, väsnas och plaska.
— Men hvad är det då? Hvad är det?»
— Östersättra kvarn, säger en af de
ärevördiga bjälkar, som obevekligt stänga deras väg, och
fortsätter docerande: — Seså, lugna er då, här
hjälper det i alla fall inte att bråka.
— Det är det vi få se, sorla de ifrigaste och
rusa med förenade krafter mot damluckan. —
Hjälp till ni där bakom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
