Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
z 113
Han visste precis på förhaud, vid hvilka punkter
han borde hvila en stund för att hämta nya
krafter. Allting var ordnadt och utstakadt och
ingenting kunde mer förmå honom att stanna,
ingenting. Han kände sin makt och dess värde. Hans
predikningar voro stränga och förkrossande, nära
nog människofientliga. Men han ville böja,
trampa i stoftet och härska. Ordet var ett
tveeggadt svärd, som gaf djupa sår, och han svängde
sitt vapen utan skonsamhet.
Under tiden växte och växte hans benägenhet
att ställa sig själf högt. Han var ej längre den
fattige, förbisedde f. d. gardisten, som sökte lycka
och fann motgångar, han var en man, som höll
flera hundra människors andliga väl i sina händer
och efter behag öppnade eller tillslöt himmelens
portar för dem. Också tog han numera ej
hänsyn till någon, gick bröstgänges fram, där han
fordom gjort långa krokvägar, och höll alla på
afstånd från sig. Han smakade maktens sötma
och berusade sig af den starka drycken.
— Mörk, Mörk! ropade madam Olsson
halfhögt och trängde sig ifrigt fram genom den
omgifvande skaran, som endast motvilligt lämnade
henne rum. — Ja har någe’ te säja honom.
På hans vink drogo de andra sig undan och
hon hviskade hastigt i hans öra:
— Johansson vill komma te tals me er, Mörk,
vore de’ så redan i kväll.
Hon förstod ej själf, hvad dessa ord inneburo,
men Mörk uppskattade dem genast till sitt fulla
värde. En glädjeblixt lyste i hans ögon, men han
dolde skickligt sina känslor under en mask af
tillgjord likgiltighet. Eftertänksamt men med ett
utseende, som om hela saken varit en knappt
En ubbkomling. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
