Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
— Inte ännu, jag ... jag ville först tala
med någon annan därom. — Han kände hennes
böljande barm prässas mot sin vänstra arm, men
för att ej stöta henne, satt han stilla, ehuru han
erfor samma kväljande obehag som vanligt i
närheten af en kvinna. Han visste, att många
frestelser lura på rättfärdige och orättfärdige, och
denna var en af de svåraste, han genomgått,
ty hans blod var lika hett som hvarje annans.
Han makade sig litet undan, men hon gaf ej akt
därpå, utan fattade hans hand och sade varmt.
— Mitt svar kan I så godt få genast. De
blir alltid ja.
— Ni vill således hjälpa mig! utropade han
glad. — Tack dyra syster, tack!
— Hjälpa? upprepade hon långsamt och såg
skarpt på honom. — Me’ hva’ då?
— Att öfvertala Anna. — De tre orden
halkade öfver hans läppar, innan han själf visste hur,
men det var redan för sent att taga dem tillbaka,
han ångrade sig ej häller, ehuru Marias ögon
föreföllo så dunkla och hotande.
Hon rusade upp från sin plats, så att stolen
bullrande föll omkull. En plötslig förändring
försiggick med henne. Anletsdragen ryckte som
af kramp, händerna knöto sig och blixt på blixt
ljungade ur hennes ögon. AlIlt störtade ned kring
henne, ett helt luftslott slogs obarmhärtigt i kras,
och bland spillrorna låg hennes vackraste
flickdröm krossad och formlös. Blygsel öfver att
hafva förrådt sina känslor, gäckade förhoppningar
och ett vildt hat mot den man, som hon ansåg
hafva lekt med hennes hjärta, uppväckte en
våldsam storm i hennes inre.
— Öfvertala Anna, skrek hon. — I borde
skämmas, Mörk! Vill I tubba mej att locka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
