- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
56

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

— Ja du har allt dina randiga skäl att vara
arg på kolportören, sade Karl Persson med en
slug blinkning åt sonen, i det han skickligt
undvek att svara Ersson.

— Nå ä’ de’ inte rättvist kanhända? utbrast
arrendatorn, som började blifva het och talade
ovanligt fort. — Har inte hustru min, som förut
va’ en skötsam å bra kvinna, gett alla sysslor
f-n, gud förlåte mej att ja’ svorl Hur vade’ inte
här om sistens par exempel. Fast flickstackarn
låg som värst sjuk, ja trodde rakt hon skulle bli
borta, sprang Karin ifrån allt hva’ hon hade för
händer och rände te ett bönemöte, å de’ fast både
pigan å ja’ va’ utomhus för klöfverns skull. Ä
de’ likt de? Nää, den här Mörken, som kom
hit för tre månar sen, honom har vi då fått på
halsen för våra synders skull.

— De’ säjer han själf ock.

Ersson hörde ej värdens inpass, han slog
upprepade gånger handen i bordet, liksom för att
gifva mer eftertryck åt sina ord, och fortsatte ännu
ifrigare.

— Tre månar, tre fattiga månar hva’ ä de
för tid att tala om, men har inte kolportören gjort
kvinnfolken galna på den tiden, har han inte de?
Om en syndig människa kunde begripa, hur han
bär sej åt, men inte ens de kan man. Men här
måste bli en annan ordning, annars bär de rakt
för fasingen i våld. AlIlting förfars ju där hemma
hos mej, å lika dant ä de’ öfverallt, kvinnfolken
bli rännkäringar på de här viset. — Han strök
häftigt eld på en svafvelsticka och tände sin pipa,
som slocknat. — Ta mej tjufvingen, när en inte
har mer än för dagen å te på köpet sitter me’
ett drygt arrende, som ska’ betalas på klockslaget,
så tål de allt ve att hustrun hjälper sin man å

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free