Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
som stegrades, ju mera de nalkades staden.
Aina tänkte på — — — — ja, hvem vet,
hvad hennes tankar kretsade om! Då de
kommo till läroverket, frågade Berg plötsligt:
»Är det rådligt, att jag följer fröken genom
staden?»
»Hvarför inte?» svarade hon okonstladt.
»I så fall följer jag fröken ända till porten»,
sade Berg leende. Och han följde sin dam
utefter Skolgatan och öfver torget, där de mötte
den lille borgmästaren, som af pur häpenhet
tappade lornjetten och höll på att sätta en
röfva i rännstenen, förbi stadshotellet, där alla
uppasserskorna och kyparna hängde i fönstret,
ned för Storgatan, där konstapel Bergqvist
patrullerade, men glömde, äfven han i pur
häpenhet, att göra honnör för fröken Strömbom,
tills de slutligen kommo till, som Berg uttryckte
sig, den farligaste punkten, »hans eget hus»,
hvarifrån de genast upptäcktes af fru Mogren,
som ropade på sina två ogifta döttrar, den
feta och den magra, hvarpå alla tre uttryckte
sin samstämmiga undran öfver huru »hon»
kunde vara så fräck att promenera med en
»nästan obekant» herre. Men Berg och Aina
hade återvunnit sitt goda humör, sedan de
kommit öfverens om att de båda varit tråkiga,
och när de skildes åt utanför strömbomska
huset, hade de anförtrott hvarandra, på hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
