Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krutets egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så skulle det vara, och egentligen borde ett i de
ofvan angifna riktigaste proportionerna blandadt krut
lemna 60 procent gas och 40 procent fast återstod. Så
är dock ej fallet, äfven det bästa krut ger merendels
blott 40 procent gas och 60 procent återstod. Denna
återstod innehåller utom svafvelkalium äfven
svafvelsyradt och kolsyradt kali, osönderdelad
salpeter o. s. v. Orsaken härtill är att söka i de
ofullkomliga metoderna for framställning af kemiskt
rena råämnen. Återstoden ger i synnerhet truppen
mycket att skaffa och kan förorsaka, att månget gevär,
mången artilleripjes, som i timtal dundrat friskt
undan, slutligen måste inställa sin verksamhet.
En jemförelse mellan de olika ländernas krutslag
visar, att några ibland dem betydligt afvika från
hvarandra med afseende å beståndsdelarnas inbördes
förhållande, och det är intet tvifvel, att ej dessa
olikheter utöfva ett ganska väsentligt inflytande
på krutets egenskaper. Det sätt, hvarpå kolet
blifvit framstäldt, den temperatur, hvarvid det
blifvit koladt, och kolningens längd utöfva ett
stort inflytande på krutets beskaffenhet. Genom
försök, som vid Woolwich anstalts med åtskilliga
krutslag, hvilka i öfrigt voro fullkomligt lika,
har blifvit ådagalagdt, att häftigheten af krutets
verkan tilltager i samma förhållande, som summan af
de gasformiga beståndsdelar (räknade efter mängden af
syrgas och vätgas), som blifva qvar efter kolningen,
aftager. Såsom ofvan är nämdt, har man i Frankrike
funnit, att ett vid mycket låg temperatur, högst
300°, framstäldt lätt antändligt kol (charbon roux)
gaf ett mycket häftigt verkande krut, som i följd
af sin förstörande inverkan å eldvapnen kallades
»poudre brisante». Då visste man ej, att skenbart
små skiljaktigheter i sammansättningen och de
fysiska egenskaperna samt lättantändligheten hos
kolet kunde vara en orsak till så stora olikheter
i krutets verkningar. En minskning af svaflet eller
salpetern minskar äfven den häftighet, hvarmed krutet
exploderar. Detta motverkas af ett svagt brändt och
derför lätt antändbart kol.
Den i sanning förundransvärda kraft, som äfven en
ringa mängd krut utvecklar, gaf redan äldre tiders
utmärktaste tänkare anledning till undersökningar
och forskningar. Under medeltiden tillskref man
naturligtvis denna kraft underjordiska makters
medverkan, och munken Berthold Schwartz, som
syselsatte sig med experiment för det äldsta
krutets förbättring och väl i följd deraf blifvit
ansedd som dess uppfinnare, gick och gälde för en
djefvulsbesvärjare. I början af förra århundradet
gjorde en fransman, de la Hire, åtskilliga bemödanden
för att förklara verkningarna af antändt krut. Det
var dock engelsmannen Robins förbehållet att
först behandla frågan på experimental väg. Han
sökte på grund af gasernas elasticitet beräkna den
temperatur, som uppstår vid explosionen, och kom till
det resultat, att de gaser, som härvid utvecklas, vid
vanlig temperatur intaga omkring 240 gånger krutets
volym och att den genom explosionen åstadkomna
temperaturförhöjningen ökar detta tal till 1 000,
hvilket gör ett tryck af 1 000 atmosferer eller
ungefär 210 centner på qvadrattummen. De första
försök, som anstäldes för att bestämma det tryck,
som åstadkommes, då krut exploderar i slutet rum,
gjordes af den baierske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
