Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oförstörbara fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förblir tydlig, när kollodiet genom upplösning
i eter aflägsnas derifrån. Om skärpan af de
på detta sätt erhållna bilderna ger fig. 343 en
föreställning.
Fig. 343. Erkeengeln Mikael. Fotografi på trä efter Dürers träsnitt.
Ett nytt och intressant slag af fotografi är de
s. k. inbrända bilderna, hvilka först framstäldes
af Lafon de Camarsac i Paris, Obernetter i München, Grüne i Berlin och Leth i Wien,
på senare tiden äfven af andra. De förekomma på
porslin, tallrikar, koppar, piphufvuden m. m. och
äro outplånliga.
Vidt utbredda och kända äro mikrografierna,
äfven kallade stanhopes, ofantligt små bilder,
af hvilka ända till 175 rymmas på en yta af
1 qvadratlinie och som, fästa i ändan af en
cylinderlup, visa sig förstorade. Denna uppfinning
af Dagron i Paris uppträdde först i större skala på
industriutställningen i London 1862.
Motsatsen härtill är megalofotografin, med hvars
tillhjelp förstorade bilder eller bilder i naturlig
storlek åstadkommas. Genom förbättrade apparater och
metoder har det nu blifvit möjligt att med säkerhet
och snabbhet erhålla resultat, som för några år sedan
skulle ansetts fabelaktiga.
År 1866 uppfunnos i Berlin trollfotografierna, en
ganska artig leksak, som sedermera följdes af de
s. k. rökfotografierna. De äro fotografiska bilder,
som genom indoppning i en svag sublimatlösning
bringas att försvinna, men sedan åter kunna
framkallas med undersvafvelsyrligt natron
eller tobaksrök. Läskpappersbladet, som åtföljer
trollfotografierna, innehåller undersvafvelsyrligt
natron, som, när papperet fuktas, inverkar på den der
befintliga bilden och framkallar honom, alldeles som
röken utvecklar de små bilderna i cigarrspetsen.
Ännu en utgrening af fotografin, fotoskulpturen, som
infördes 1862 af Villême i Paris och nu äfven utöfvas
af Bengue i Triest, må här omnämnas, om ock endast
i förbigående, enär hennes alster äro mycket få.
Så skrider fotografin oupphörligt framåt och vinner
med hvarje steg i fulländning. Skall hon en gång komma
derhän, att hon kan återge de naturliga färgerna?
Ett stort antal försök att åstadkomma sådana bilder ha
gjorts af Niepce de S:t Victor, Becquerel och andra,
och det har äfven lyckats dem att erhålla en och
annan färg, men ej att fixera dem. Visserligen kom en
gång från Amerika budskapet, att en prest djupt in i
urskogarna lyckats lösa det problem, hvarpå Europas
vetenskapsmän förgäfves arbetat, men det var endast
en grof spekulation, ingen ting vidare.
I bättre afsigt syselsatte sig den franske fysikern
Poitevin med lösningen af detta problem. Han
offentliggjorde år 1867 sina rön och de metoder,
hvarmed han vunnit några resultat. Dr Zenker i Berlin
har pröfvat Poitevins uppgifter och så fulländat
konsten, att han 1868 offentliggjorde en lärobok
i fotokromi och lät denna åtföljas af proftryck i
naturliga färger. Han erhåller dessa färger, som alla
äro svaga, på det sätt, att han först låter papperet
några minuter flyta i en koksaltslösning (1 koksalt:10 vatten),
derefter låter det torka, lägger det i
ett silfverbad några minuter och derpå för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
