Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fotografiska apparaten - Daguerrotypin - Jod och brom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der glasskifvan befinner sig, erhåller efter
inställningen kassetten sin plats. Han utgöres
(fig. 328) af en ram med det skjutbara brädet a
och den lilla dörren b. Mellan dessa anbringas vid
daguerrotypering den känsliga silfverplåten och vid
fotografering med kollodium glasskifvan på det sätt,
att det känsliga skiktet vid inskjutningen i cameran
noggrant intager den ställning, hvari bilden synes
tydligast på det matta glaset.
Vi skola nu se, huru daguerrotypplåten anordnas
och göres känslig för att kunna upptaga bilden.
Daguerrotypin. Arbetet börjar med rengöringen och
poleringen af den försilfrade kopparplåten, hvilket
alltid fordrar mycken sorgfällighet och möda. Det
sker med tillhjelp af trippel, sprit och bomull
och slutligen med polerrödt och mjukt skinn. Den
största renlighet måste dervid iakttagas, och plåten
får ingalunda beröras med fingrarna. Den sista
bearbetningen får ej verkställas förr än omedelbart
före bildens upptagande. Silfverspegeln göres nu
känslig för ljuset, d. v. s. han måste betäckas med
ett ytterst tunt lager af något ämne, som hastigt
förändras under ljusets inflytande. Denna egenskap
finnes förnämligast hos de kemiska föreningarna
mellan silfver och jod, brom och klor, och all
ljusteckning, med undantag af gelatinförfarandet,
man må nu arbeta på silfverplåt, glas eller papper,
börjar med framställning af en eller flera sådana
föreningar på bildytan; skilnaden är blott, att detta
vid användning af metallplåtar sker på torra vägen,
eljest på den våta.
Jod och brom äro, liksom klor, kemiska element. Jod
förekommer hufvudsakligen i hafsvattnet, sjöväxter,
sjödjur m. fl., men aldrig i fritt tillstånd. I fast
form liknar han grafit och sprider en genomträngande
lukt, emedan han redan vid vanlig temperatur
förflygtigas. Han är temligen giftig, har en bitter
smak och färgar huden brungul. Denna färg borttages
lätt med alkohol, hvari, liksom äfven i eter, joden
är särdeles lätt löslig, medan han i vatten endast i
obetydlig grad (1:7000) löser sig. Jod framställes
ur hafsväxternas aska på det sätt, att det deri
befintliga jodnatrium behandlas med brunsten och
svafvelsyra, hvarigenom joden frigöres.
Jod upptäcktes 1811 af Courtois, då han med
salpetersyra försatte moderluten af i vatten
upplöst aska efter hafsväxter, sedan förut koksalt,
glaubersalt, soda och svafvelsyradt kali blifvit
afskilda, hvarvid han såg en violett ånga uppstiga ur
vätskan. Han uppfångade henne och erhöll små vackra,
bladlika kristaller af grå färg, hvari Gay-Lussac
fann ett nytt grundämne, som han efter ångans färg gaf
det grekiska namnet jod. Som medel att igenkänna jod
tjenar stärkelseklister; det färgas nämligen blått
af fri jod.
Brom upptäcktes 1826 af Balard i moderluten
af hafsvatten. Liksom Courtois vid behandlingen med
syran såg en violett ånga uppstiga, märkte Balard
en rödaktig färg hos moderluten, när hon mättades
med klor. Brom ingår, liksom jod, i hafsvattnet
hufvudsakligen som brommagnesium och bromnatrium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
