Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppkomsten af daguerrotypin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa försök upptog Daguerre och förde dem lyckligt
till målet. Niepce dog 1833, och 1839 hade Daguerre
fört uppfinningen så långt, att han kunde offentligt
framträda dermed. Den franska regeringen köpte henne
på förslag af Arago och Gay-Lussac. Daguerre erhöll
derför en lifränta af 6 000 franc (4 200 rdr) och
Niepces son en sådan af 4 000 franc (2 800 rdr). Arago
offentliggjorde henne den 9 juli 1839 i ett gemensamt
sammanträde af vetenskaps- och konstakademierna som
»en skänk åt hela verlden». Och verlden helsade denna
gåfva med glad förvåning.
Daguerres uppfinning inskränkte sig till framställande
af bilder på försilfrade plåtar, och denna gren af
konsten bär ännu sin upphofsmans namn, medan man med
fotografi förstår hela ljusteckningen på glas, papper,
silfverplåtar och andra ämnen. Den nya konsten
visade vid sitt framträdande ännu två väsentliga
brister, hvilka dock snart afhjelptes, emedan i
alla länder ifriga bemödanden gjordes för hennes
utveckling. Emedan Daguerre behöfde tjugu minuter
för en bilds upptagande, kunde hans metod svårligen
användas för porträttering, tills Claudet 1840
upptäckte, att brom kraftigt understödjer joden på
plåten och att dennas känslighet för ljuset derigenom
kan stegras till den grad, att blott några sekunder
behöfvas för bildens tagande. Men det fattades dessa
bilder varaktighet; de försvunno efter någon tid
af sig sjelfva, om de ej lades under glas. Detta
afhjelpte Fizeau, i det han upptäckte den
underbara verkan, som klorguld utöfvar på den fixerade
bilden. Denna blir derigenom ej blott varaktigare,
utan förlorar äfven en stor del af sin oangenäma
spegelglans.
Fig. 322. Vanlig camera obscura för fotografi.
Mer än sex månader före Daguerres uppträdande ( i
januari 1839) hade Fox Talbot gifvit Royal society
i London ett meddelande om sina fotografiska
teckningar på papper, och 1840 offentliggjorde
han sitt förfaringssätt under namn af kalotypi
(sköntryck). Ehuru kalotypin i afseende på bildernas
skönhet ej kunde täfla med daguerrotypin, hade
hon likväl ett företräde framför denna deruti,
att hon lemnade bilder, som efter behag kunde
mångfaldigas. Af detta skäl kan man kalla kalotypin
moder till den nu varande fotografin. Då papperet ej
är fint nog, för att återgifva de finaste delar af
en bild, begagnade man snart finare underlag, i det
man öfverdrog glasskifvor med ägghvita (Niepce de
Saint Victor 1848) eller med kollodium (Scott Archer
1851). Slutligen, sedan man gjort ljusstrålen till
den skickligaste ritmästare, måste han äfven blifva
litograf och teckna sina bilder på stenskifvor,
så att man deraf kunde taga vanliga litografier.
Men denna lysande framgång hade ej varit möjlig, om
ej optiken lemnat en hjelpsam hand. I detta fall ha
både Frankrike och Tyskland stor förtjenst. Det var
först Charles Chevalier i Paris, som genom förening
af två kromatiska linser ej blott förkortade tiden
för bildernas upptagande, utan äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
