Uppfinningarnas bok / Fjerde bandet. Råämnenas kemiska behandling / 590 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fosforns egenskaper - Fosforns användning till elddon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

230-260° genom ett sandbad e, som är insatt i en
gryta a, innehållande en blandning af lika delar
bly och tenn. Kärlet g tillslutes med ett lock m,
som fästes med en skruf. Från locket går det böjda
och med en kran k försedda röret i till ett kärl med
qvicksilfver. Vid början af upphettningen bortgår den
luft, som fans innesluten i g, och då detta upphör,
stänges kranen och upphettningen fortsättes, tills
fosforn blifvit förvandlad i röd fosfor. Alltid
qvarstannar som inblandning litet vanlig fosfor,
hvilken måste bortskaffas. Bäst sker detta genom
produktens kokning med natronlut, som ej angriper den
röda fosforn. Genom kokning af fosfor med natronlut
bildas fosforbunden vätgas samt underfosforsyrligt
natron. Emedan vanlig fosfor, men ej den röda fosforn,
är löslig i kolsvafla, kan han äfven borttvättas
med detta ämne, men denna operation är, i anseende
till ämnenas lätt antändliga beskaffenhet, farlig
att utföra.

Detta intressanta slag af fosfor är mörkrödt eller
ofta cinoberrödt till färgen. Det är fullkomligt
olikt vanlig fosfor, smälter t. ex. ej såsom denna,
antändes ej förr än vid ganska stark upphettning,
är icke giftigt och löses ej i kolsvafla. Fosforn
har temligen stor användning, utom till tändstickor
äfven till några medikament. Vanlig fosfor, som är ett
farligt gift, äfven då små mängder förtäras, användes
till utrotande af råttor och ohyra. Han smältes för
detta ändamål under vatten och blandas med mjöl,
socker, fett o. d. Den röda fosforn användes nu mera
i stor mängd i tändsticksindustrin.


Fig. 316. Apparat för tillverkning af röd fosfor.

Fosforns användning till elddon. Vid de första
försöken att använda fosfor till elddon smälte man
långsamt och försigtigt i ett glasrör lika delar
fosfor och svafvel; röret täptes med en kork och
förvarades i detta tillstånd. Ville man tända eld
dermed, öppnades korken och ett tunt spån indoppades
i blandningen. Då spånet utdrogs ur röret, fattade
massan eld och antände spånet. Detta första försök
rönte ej stor framgång och kom snart i glömska. För
att fosfor skulle bli ett fullt ändamålsenligt
antändningsmedel, måste kan fästas i en tändsats vid
en trästicka, liksom fallet var med det congreveska
elddonet. Det dröjde länge, innan denna ide kunde
på ett tillfredsställande sätt utföras. Derosne
i Frankrike skall ha varit den förste, som (1816)
tillverkade fosfortändstickor, och omkring 1833 voro
de i bruk i flera länder. Preschel i Wien tillverkade
vid denna tid fosfortändstickor samt andra elddon
såsom cigarrtändare o. s. v., och ungefär vid samma
tid fabricerades de i Darmstadt af Moldenhauer. I
södra Tyskland tillskrifver man den 1857 aflidne
Kammerer uppfinningen af fosforstickor, och i England
anses John Walker för uppfinnare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>