Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värmekällor - Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dena alltid inträffa äfven vid skenbart obetydliga
sönderdelningar och nybildningar. Kemiska förlopp
kunna vi framkalla öfver allt, och då de kunna
uppträda med en så stor mångfald och under så olika
förhållanden, är äfven dermed möjlighet gifven att
utan de nu brukliga elddonen sätta oss i besittning
af elden. Våra förfäder kunde ej detta i samma grad
som vi, ty vilkoren för kraftiga kemiska reaktioner
måste först skapas. De i naturen förekommande
element, hvilka ha stark frändskap till hvarandra,
måste redan ha funnit och mättat hvarandra, innan
menniskan kunde bo på jorden. Med stor möda ha deras
föreningar sedermera blifvit sönderdelade, för att
deras beståndsdelar skulle kunna användas i industrins
och konstens tjenst. Nästan alla
metaller, som användas af oss, med undantag af guldet
och dess ädlaste följeslagare, ha blifvit framstälda
ur föreningar, hvilka de, lemnade åt sig sjelfva,
alltid äro böjda att å nyo bilda och hvilka vi,
då de träffas i naturen, kalla malmer. Ett stort
antal andra, med konst framstälda ämnen utmärka sig
genom sitt starka begär att åter förena sig med ämnen,
hvarvid de förut varit bundna och från hvilka vi skilt
dem. Men alla dessa ämnen ha vi först efter långvariga
forskningar lärt oss bereda, och de kunde följaktligen
ej ha tjenat de första menniskorna till medel att
frambringa eld. De redskap, hvarmed vi kunna samla och
derigenom förstärka verkningarna af små värmemängder,
t. ex. solglas, måste först uppfinnas. I de äldsta
tiderna fans endast en utväg, hvilken också alla
jordens folk, oberoende af hvarandra, funnit.
Elddonet. Stryker man hastigt handen öfver
en ojemn yta, förnimmer man känslan af värme,
och firar man sig hastigt utför ett tåg, kunna
brännsår uppstå. Axlarna på en vagn ryka, om de ej
smörjas, ett metallstycke, som slipas mot en sten,
kan upphettas till glödgning. Hvad är orsaken till
dessa värmefenomen? Ingenting annat än gnidningen
(friktionen). Det är ett i detta arbete flera gånger
omnämdt märkvärdigt förhållande, att all mekanisk
kraft kan förvandlas i värme och att tvärtom värme,
såsom i våra ångmaskiner, kan förvandlas till
mekanisk kraft. Det förra fallet inträffar vid
gnidningen. Vi kunna på samma sätt genom snabb och
ihållande hamring på ett metallstycke upphetta
det till glödgning. Lagen for krafternas förvandling
har blifvit bekant först i vår tid, till och med på
de senaste åren, och dock hade de första menniskor,
som uppfunno ett elddon, hans verkningar för sina
ögon. Vi kunna ej antaga annat, än att det första
elddonet grundade sig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
