Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det fältspatäkta porslinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fajausugnen fig. 227), eller ock, såsom de, hvilka
nyligen uppförts vid k. porslinsfabriken i Berlin,
konstruerade i ett sammanhängande system af flera
ugnar (i Berlin 22), i hvilket fall den luft,
som behöfves för att förbränna de från generatorn
kommande gaserna, först får passera en eller flera
redan färdigbrända, ännu glödande ugnar, så att hon är
starkt uppvärmd, då hon råkar gaserna. Derjemte få
de bortgående glödande gaserna, innan de utsläppas i
den för alla ugnarna gemensamma skorstenen, passera
genom en eller flera ugnar, hvilka äro fylda med
gods, så att, sedan en ugn är färdig och gaserna
från generatorn inledas i den bredvid liggande,
denna redan hunnit blifva rödglödgad i följd af det
värme, han upptagit från de gaser, som strukit genom
honom. Ugnarna i berlinfabriken äro rektangulära
och af jemförelsevis små dimensioner (9 fot långa,
6 fot höga och 6 fot breda).
Det färdigbrända porslinet slipas och poleras med
sandsten m. m., för att befrias dels från vidhäftande
qvartskorn på de ställen af pjeserna, som varit
i beröring med kapslarna, dels ock från smulor och
korn, som under bränningen nedfallit från den kapsel,
som stått öfver det. Detta arbete utföres vanligen
på särskilda skifvor eller svarfstolar.
Porslinsknappar tillverkas af en hufvudsakligen af
fältspat bestående massa, som användes i pulverform,
sålunda, att i en stark jern- eller bronsplåt
äro graverade fördjupningar af samma form som
knappens ena sida, hvarjemte å en annan platta
äro anbragta förhöjningar, som passa i den första
plattans fördjupningar och motsvara knappens andra
sida. Den första plattans fördjupningar fyllas nu med
massapulver, det öfverflöcliga pulvret afborstas,
och den andra skifvan placeras så, att dera anbragta
upphöjningar komma midt emot fördjupningarna på
den första skifvan, hvarefter båda underkastas
starkt tryck i en hydraulisk press. Den öfre plattan
borttages derefter och en lerplatta lägges öfver den
undre, som derefter jemte lerplattan omstjelpes,
hvarefter knapparna lossas medelst ett slag på
metallskifvan, då de nedfalla på lerplattan och äro
färdiga att brännas. Bränningen försiggår i små ugnar
med oafbruten gång, i hvilka lerplattorna med de derpå
liggande knapparna insättas och upphettas, tills den
fältspatrika massan smält till ett mjölkhvitt glas,
som ej behöfver någon särskild glasyr. Utsirningar
anbringas antingen genom tryckning (t. ex. för
de skotska mönstren), eller genom målning. Det
perlemorliknande utseende, en mängd i handeln
kommande knappar eger, åstadkommes genom målning
med lysterfärg.
Om det fältspatäka porslinet utan att glaseras
underkastas samma temperatur som den, hvarvid det
glattbrännes, sammansintrar massan, men erhåller en
matt yta, hvilken man dock genom slipning kan bibringa
finhet och en svag glans. Det kallas då biskuit och
användes företrädesvis till plastiska föremål, såsom
figurer, byster och dylikt.
De s. k. litofanierna äro äfvenledes af biskuit. De
tillverkas sålunda, att porslinsmassan gjutes i
gipsformar, i hvilka de partier, som skola framstå
ljusa, äro starkare upphöjda än de öfriga, så att
den färdigformade taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
