Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tennet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekom medeltidens alkemister så stridande mot all
ordning, att de kallade denna metall diabolus metallorum.
Hans vanliga alkemiska namn var dock jupiter.
Tennets upptäckt skedde förmodligen på ett ganska
enkelt sätt, ty ehuru det ej uppträdde i naturen
gediget (först helt nyligen har metalliskt tenn
i form af små korn blifvit anträffadt i sibiriska
guldvaskberg), måste dock redan dess oxid, tennmalmen,
så väl genom sin ovanliga tyngd och hårdhet som sina
kristallbildningar ha ådragit sig uppmärksamhet som
någonting alldeles egendomligt, och sedan behöfdes
ju endast ett ganska enkelt smältningsförsök med
kol, för att metallen skulle träda i dagen. Redan
en tillfälligtvis öfver ett tennmalmslager uppgjord
eldbrasa kunde ha varit för ändamålet tillräcklig.
Tennmalmernas förekomst i naturen är långt ifrån
allmän, men redan för de gamla kulturfolken,
som bodde omkring östra delen af Medelhafvet,
var dock tennet bekant och derjemte, emedan några
tennmalmslager der ej förekomma, en vigtig utifrån
erhållen handelsvara. Det var i sjelfva verket en
af fenicernas förnämsta handelsartiklar och hemtades
måhända af dem från den trakt af Europa, som ännu i
dag utgör det mest betydande europeiska tennupplaget,
från sydvestra delen af England (Cornwall och
Devonshire). Enligt en gammal författare fraktade
tennlandets infödingar sjelfva sin malm öfver hafvet
i farkoster af flätverk, öfverdragna med djurhudar,
och när det sålunda skeppats till kusten af det nu
varande Spanien, fördes det vidare landvägen till
någon medelhafshamn.
Tennet kallades af grekerna kassiteros. Redan hos
Homeros förekommer denna benämning, och Herodotos
berättar, att kassiterosmetallen komme från
Kassiteriderna, en ögrupp, bebodd af ett lika nämdt
folk, hvars läge han dock ej närmare angifver. Men
huru vida det grekiska namnet på metallen var härledt
från namnet på öarna, eller tvärtom öarna uppkallats
efter metallen, är outredt, och lika litet vet man,
från hvilken språkstam ordet kassiteros ursprungligen
blifvit bildadt. Aristoteles omtalar tenngrufvor i
Cornubia, hvarmed man länge, på grund af någon likhet
i namnet, trodde honom ha menat Cornwall i England,
då de utanför dess kust belägna Scillyöarna
(hvilka dock ej innehålla något tenn) blefvo
Herodotos’ Kassiterider. Plinius, som för öfrigt
anser Kassiteriderna för en fabel, omtalar tennet
under benämningen hvitt bly (plumbum album, candidum)
till skilnad frän vanligt svart bly (plumbum nigrum)
och beskrifver båda metallernas egenskaper. Enligt
honom funnos äfven på vestra kusten af Pyreneiska
halfön (Lusitania) betydande tennvaskerier. Hit äro
äfven åtskilliga nyare forskare benägna att förlägga
Kassiteriderna.
l forntiden användes tennet ej allenast till brons,
utan äfven enbart till hvarjehanda kärl samt vidare
till förtenning af andra metaller, i synnerhet koppar,
som i arbetad form neddoppades i smält tenn, en
uppfinning, som Plinius tillskrifver gallerna. Redan
ganska tidigt synes man ock ha legerat tenn med bly
i olika procentförhållanden, och denna hopblandning
eller må hända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
