Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blyets åtskiljande ur malmen - Silfrets afskiljande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kemiska vexelverkan bildas nu svafvelsyrlighet,
som bortgår i gasform, och smält metalliskt bly,
som samlar sig i en fördjupning i ugnsbottnen
och derifrån uttappas. På somliga ställen inledes
svafvelsyrlighetsgasen i blykammare för tillverkning
af svafvelsyra. När slutligen äfven vid massans
omrörande något bly ej vidare afrinner, tar man
eldstadskolen till hjelp. Ugnens ännu blyhaltiga
innehåll käras närmare eldstaden och öfvertäckes
med de glödande kolen, hvarefter han å nyo starkt
upphettas. När man sedan rör om i massan, börjar bly
åter utrinna, och sålunda fortsätter man nu gång efter
annan att uppmaka ur eldstaden nya, friska glödheta
kol, ge ugnen starkare hetta och omröra malmmassan,
tills något bly ej vidare vill utsegra. Den slaggiga
återstoden innehåller dock ännu ej så litet bly och
uppsattes derför å nyo vid följande smältningar,
eller ock finbokas han och behandlas ensam för sig
i flamugn med kol, men lemnar då ett orenare bly.
Emellertid skötes och utföres blysmältningen nästan
öfver allt mer eller mindre olika, och ofvan stående
beskrifning gäller närmast det i Kärnten vanliga
förfarandet, som genom blyets omedelbara utbringande
går rakast på målet. I England och Skotland går
rostningsarbetet mera ut på erhållande af ett
svafvelbly med endast hälften så stor svafvelhalt som
det vanliga svaf-velblyets (blyglansens) och hvarutur
vid hettans minskande metalliskt bly utsegrar. I
Frankrike söker man erhålla endast blyoxid, som sedan
reduceras med kol. Stundom, och i synnerhet när man
har att skaffa med sådana blymalmer, som äro mycket
orenade af andra Svafvelmetaller, plägar man, sedan
det egentliga rostningsarbetet blifvit afslutadt,
fullfölja reduktionsprocessen genom att i flamugnen
inkasta jern i stället för de heta eldstadskolen, och
detta förfarande utgör tydligen en förmedling mellan
de båda väsentligt olika blysmältningsmetoderna.
Det på ena eller andra sättet erhållna blyet är
antingen genast en säljbar vara, såsom vanligen
är fallet med det först afrinnande renaste blyet
(jungfernblei), eller ock måste det i anseende
till de främmande metalliska inblandningarna,
som nedsätta dess tekniska användbarhet, undergå
en reningsprocess, raffinering, som blir allt mera
omständlig och invecklad, ju flera främmande ämnen
finnas för handen. När blyet håller så mycket silfver,
att den ädla metallens afskiljande lönar sig, utföres
först denna operation, hvarvid redan en stor del af
de öfriga inblandningarna afskiljes.
Silfrets afskiljande ur blyet, som i sådant
fall kallas verkbly, sker för det mesta genom
s. k. drifning eller afdrifning, dels enbart, dels
i förening med den under de senaste tretio åren
antagna pattinsonska anrikningsmetoden, och tillgår
sålunda, att det i kakor eller tackor gjutna verkblyet
upphettas i lågeld under stark påblåsning af luft
på den skålformigt fördjupade, med träaska, lera och
kalk, stundom ock med benaska utfodrade bottnen af en
rund, med ved eldad flamugn, s. k. drifugn (fig. 81).
Det är väl bekant, att smält bly, utsatt för luften,
öfverdrages med ett grått pulver, kalladt blyaska.
Redan detta pulver är oxiderad metall, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
