Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gjutjernet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lätt erhåller blåsor. Svafvelrikt tackjern
har dessutom stor benägenhet ätt rosta. Fosforn
förändrar äfven tackjernets natur, men detta sker
på ett för vissa ändamål ganska välkommet sätt. Han
gör nämligen tackjernet synnerligt tunnflytande,
hvarigenom det blir i stånd att särdeles väl utfylla
gjutformarna. Det fosforrika tackjernet har vidare
stor bärighet och hårdhet, men är nästan icke det
minsta elastiskt och har således föga motståndskraft
mot stötar och slag. Af allt detta följer, att denna
tackjernssort är mest tjenlig till finare gjutpjeser,
lyxartiklar o. d., der någon egentlig påkänning ej
kommer i fråga. Det kiselrika grå tackjernet, som
vid sitt stelnande afskiljer en mängd grafitfjäll
och derigenom erhåller en skroflig yta, passar i
allmänhet ej till gjutgods, som bör erhålla en skarp
och noggrann yttre form, men deremot är det alldeles
på sin plats, när det blir fråga om den här nedan
beskrifna kokillgjutningen, hvarvid afkylningen
påskyndas och i följd häraf de gjutna föremålen
närmast ytan antaga det hårdsatta hvita tackjernets
fysiska egenskaper.
För gjuttackjernets omsmältning begagnas
deglar, flamugnar eller de redan omtalade
kupolugnarna. Omsmältningen i degel sker i små drag-
eller blästerugnar, hvari en eller flera af grafit
eller lera tillverkade deglar, hvardera rymmande 7
till 10 skålpund tackjern, blifvit instälda. Emedan
vid denna smältning tackjernet ej kommer i
omedelbar beröring med brännmaterialet, blir det föga
förändradt, men deglarna och den stora bränsleåtgången
göra den eljest enkla metoden ganska kostsam, hvarför
han också endast användes till förfärdigande af sådana
smärre bijuteri- och konstsaker, der gjutgodsets
skarpa, fina, prydliga form utgör det väsentliga
och i jemförelse dermed sjelfva materialkostnaden är
försvinnande liten. Man formar och gjuter stundom så
fina och lätta tackjernsartiklar, att ända till 8 000
stycken gå på ett skålpund, men 1 sådant skålpund
torde kanske i värde ej sällan kunna uppskattas
temligen lika med 5 000 skålpund tackjern.
För erhållande af vanligt gjutgods, såsom maskindelar,
redskap, kärl m. m., sker omsmältningen för
det mesta i kupolugn, der man jemte det enkom
tillverkade gjuttackjernet äfven tillgodogör en
inängd gammalt gjutjern,, borr- och svarfspån samt
till och med stångjernsskro. Ej sällan användas
olika tackjernssorter i någon viss proportionens
emellan. Till sin inre form äro kupolugnarna mycket
olika. An äro de som en masugn upp- och nedtill
sammandragna, än ha de en nedåt koniskt utvidgad
form, än äro de bukiga, än nästan cylindriska
o. s. v. Allt efter det olika brännmaterialet, träkol
eller goda kåks, har man högre (10 till 17 fot)
och trängre träkolsugnar samt lägre (6 till 10 fot)
och vidare ugnar för kåks. De äro ofvantill öppna,
ytterst omgifna af en jernmantel samt invändigt
utfodrade med eldfast sten eller hårdt instampad,
eldfast ler- och cjvartsmassa. De ha slutet bröst,
och deras skötsel liknar i smått masugnsskötseln,
då jern och bränsle ofvantill skiktvis uppsättas
och smältningstemperaturen åstadkommes medelst
nedtill inkastad bläster, hvars förut skeende
upphettning äfven vid denna process gör stor nytta. Af
brännmaterialets aska, de främmande ämnen tackjernet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
