Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerntillverkningens början och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan blifvit nämdt, lemnade de förut begagnade mindre
ugnarna ej tackjern, utan en mer eller mindre smidbar,
degig massa. Det flytande ämne, masugnen lemnar, kan
genast, sådant det är, gjutas i formar och sålunda
tjena till omedelbart förfärdigande af en stor mängd
nyttiga ting, men detta användningssätt var till en
början endast en bisak och har blott småningom,
med den allt mer ökade användningen af maskiner
och gröfre gjutgods, nått sin nu varande oerhörda
omfattning. Det utrinnande och åter stelnade jernet
hade i synnerhet värde som tackjern, som material
för erhållande af smidbart jern, och nu utbildade sig
alla dessa olika färskningsmetoder, som i nyare tid,
hvar helst stenkolet fått fast fot som bränsleämne,
d. v. s. vid det stora flertalet jernverk, måst vika
för den s. k. puddlingen.
Som masugnsbränsle begagnades till en början endast
träkol. Engelsmännen voro de första, som använde
stenkol, en förändring, som visserligen genom
den sålunda beredda möjligheten af tillverkning
i ojemförligt större skala utgjorde ett högst
vigtigt tekniskt framsteg, men likväl på bekostnad
af varans godhet. För vissa grannlaga ändamål är
ännu s. k. träkolstackjern alldeles oumbärligt, och
gerna skulle man, om ej skogarnas tilltagande gleshet
tvingade till allt större inskränkning, tillverka
mycket mera af den sorten, än som nu sker. Sverige har
ännu lättast att lemna träkolstackjern och intar,
så väl af denna anledning som för sina malmers
godhet, i afseende på varans utmärkta beskaffenhet
en framstående plats bland de jernalstrande
länderna. I synnerhet är den engelska stålindustrin
till en stor del grundad på svenskt jern. Om man
deremot afser tillverkningens storlek och metallens
mångsidiga användning, ha engelsmännen tillkämpat sig
hedersplatsen. Först vid slutet af förra århundradet,
då vid jernverken ångkraft började användas, fick
den engelska jernindustrin liksom nytt lif, och sedan
dess har hon gått framåt med verkliga jättesteg. De
engelska jerngrufvorna blefvo nu, sedan man funnit,
att en gifmild natur i deras närhet nedlagt medlet
för deras tillgodogörande, verkliga guld grufvor. Den
förträffligaste jernmalm är i mer eller mindre grad
ett dödt kapital, så vida ej ett billigt bränsle
i tillräcklig myckenhet finnes att tillgå. Men nu
ligga i England malm och stenkol helt nära hvarandra,
ofta till och med så nära, att begge delarna upptagas
ur en och samma grufva. I de tyska jerndistrikten
vid nedre Rhein och i Westphalen råder samma
lyckliga förhållande, hvarför ock jernhandteringen
äfven der så uppsvingat sig, att hon kan uthärda en
jemförelse med den engelska. Den tyska jernindustrin
har i flera fall upphunnit samt i ett eller annat,
och i synnerhet hvad gjutstålsberedningen angår,
obestridligen öfverflyglat den engelska, och ehuru
visserligen de tyska jernverken ej i allmänhet
ega ett så stadslikt omfång som en del engelska,
finnas dock några, t. ex. Krupps i Essen, Laurahütte
(fig. 29) och Königshütte i Schlesien, Marienhütte
i Sachsen, som äfven i fråga om tillverkningsbeloppet
kunna täfla med dem i England. Men denna alstring i
massa, hvari enskilda verk år efter år deltagit med
millioner centner jern, som kosta föga i tillverkning,
förklarar den mångsidiga användning, engelsmännen i
främsta rummet förstått gifva henne. Jernet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
