Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elementen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De minsta elementära smådelar (molekyler),
hvari hvarje elements egendomliga natur ännu vore
bibehållen, skulle sålunda bestå af flera atomer,
som, innehållande det i hela universum öfver allt
enahanda urstoffet, på hvarjehanda, men vid bildandet
af ett och samma element alltid lika sätt grupperat
sig intill hvarandra.
Af atomernas olika läge inbördes måste yttringen af
den inneboende attraherande kraften blifva beroende,
och man kan lätt föreställa sig, att slutresultatet
af all denna de särskilda atomernas attraherande
inverkan, sådant det uppenbarar sig i den af dessa
samma atomer bestående molekyl (och bland annat den
kemiska frändskapen), måste blifva olika, allt efter
som t. ex. 8 atomer gruppera sig till en tärningformig
eller parallelepipedisk molekyl, eller 6 atomer intaga
ett läge till hvarandra, som motsvarar hörnen af en
oktaeder, eller 20 tillsammans antaga formen af en
pentagonaldodekaeder. Den hvarje kemisk process
åtföljande värmeutvecklingen eller värmeåtgången,
äfvensom de dermed ofta förenade elektriska och
ljusfenomenen m. m., kunna vi tillskrifva den i hvarje
molekyl nedlagda totalverkan af atomernas attraherande
inverkningar, för så vidt vid den nya molekylära
gruppering, som hvarje kemisk process innebär,
den förut rådande kraftjemvigten rubbas och således
antingen kraft frigöres eller ock, för jemvigtens
återställande, måste utifrån komma till. Värme, ljus,
elektricitet o. s. v. äro, som bekant, endast olika
yttringar af en och samma naturkraft, som håller
molekylerna bundna vid hvarandra och hvarförutan hela
verlden skulle bli ett kaos. Här är emellertid ej
rätta stället att vidare utföra dessa betraktelser;
blott det vilja vi tillägga, att olika elements
olika eqvivalentvigt skulle kunna bero af det olika
sätt, hvarpå atomernas gruppering vid bildandet af
molekylerna försiggått.
Vid uppräknandet här ofvan af alla kända element
angafs inom parentes hvarje elements eqvivalent-
eller föreningsvigt, der denna hittills kunnat med
någorlunda visshet utrönas. Med eqvivalentvigter
eller eqvivalenter förstår man de siffertal, som
utvisa, i hvilken vigtproportion två olika kemiska
ämnen, enkla eller sammansatta, förena sig inbördes
eller kunna i kemiska föreningar med ett tredje ämne
ersätta hvarandra.
Vid bestämmandet af alla dessa eqvivalenter har
vätets antagits till enhet. När vi således se syret ha
eqvivalenten 8, svaflet 16, fosforn 31, kolet 6, klor
35,5, jern 28 o. s. v., menas härmed ej blott, att 1
vigtdel väte förenar sig med 8 vigtdelar syre (till
vatten), med 16 delar svafvel (vätesvafla), 6 delar
kol (kolväte), 31 delar fosfor (fosforväte), 35,5
delar klor (saltsyra) o. s. v., utan äfven, att om 8
delar syre förena sig, ej med 1 del väte till vatten,
utan med kol (till koloxidgas), och således på sätt
och vis kolet ersätter vätet, härtill åtgå 6 delar
kol, att vidare 8 delar syre och 28 delar jern bilda
jernoxidul, att 28 delar jern fordra 16 delar svafvel
för erhållande af svafveljern o. s. v. Eqvivalenten
af hvarje sådan förening är lika med summan af hennes
beståndsdelars eqvivalenter. Vattnets eqvivalent
är således 9, vätesvaflans 17, fosforvätets 32,
jernoxidulens 36, svafveljernets 44 o. s. v. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
