Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kontorsteknik, av O. Sillén - Skrivhjälpmedel - Skrivmaterialet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
888
KONTORSTEKNIK.
man använde sten eller lera som skrivmaterial (leran formades till tavlor eller prismor
och torkades, sedan inskriften blivit färdig, till att börja med i solen; längre fram brändes
den liksom tegel). Våra runors spetsiga form beror ävenledes på att bokstäverna inhöggos
i sten.
De gamla egypterna skrevo som bekant på papyrus, vilket material senare även
begagnades av greker och romare långt in i kristen tid (tillverkningen därav i Egypten
upphörde icke förrän på 9OO-talet e. Kr.). Råvaran till detta erhölls från märgen i
stänglarna på sumpväxten Cyperus papyrus. Den cellvävnad, varav denna märg består, skars
i breda, tunna remsor, vilka utbreddes tätt intill varandra på fuktade skivor. Sedan
man bestrukit dessa med klister, lades ovanpå ett annat lager av likadana märgremsor,
fastän vinkelrätt emot det undre, varpå det hela pressades och fick torka. Slutligen
jämnades och glättades varje »ark» medelst särskilda verktyg. De enstaka »arken» kunde
sedan hopfogas till långa band med en bredd av 2—3 dm och varierande längd.
Ehuru tillverkningen av pergament (av ogarvad, renska vd och glatt djurhud) var
känd redan under antiken — i större skala börjades framställningen därav i staden
Perga-mon på 200-talet f. Kr. — ansågs papyrus länge för att vara förnämligare. Så småningom
lyckades emellertid pergamentet att i Europa undantränga papyrus, tills det i sin ordning
fick giva vika för papperet efter 1000-talet e. Kr.
Romarna använde emellertid också i stor utsträckning, särskilt för anteckningar av
mera tillfällig natur, vaxtavlor, d. v. s. trätavlor överdragna med ett vaxskikt, på vilka
skriften åstadkoms genom intryckning med en metallgriffel. När anteckningarna ej
längre behövdes, gjordes vaxytan ånyo jämn, t. ex. med hjälp av griffelns andra ända.
Den omständigheten, att vi från romaretiden icke äga några verkligt tillförlitliga källor
beträffande bokföring, har just sin grund i att företrädesvis sådana vaxtavlor användes
för räkenskapsändamål. Vaxtavlor begagnades i Europa på köpmanskontoren ända till
medeltidens slut.
Även andra skrivmaterial än de nu nämnda ha förekommit, så t. ex. trä
(anteckningar rörande tillverkningen göras i våra sågverk ännu i denna dag i rätt stor
utsträckning på brädlappar, ehuru med blyerts eller krita, ej med kniv såsom i forna dagar) samt
tyg, palmblad, metalltavlor och skiffertavlor.
Beträffande papperets framställning och pappersfabrikationens historia hänvisas till
del VIII av föreliggande samlingsverk. På detta ställe må endast framhållas betydelsen
av att man för viktigare affärsurkunder, såsom kontrakt ocb räkenskapsböcker, vilka
man önskar bevara lång tid framåt, begagnar endast de bästa kvaliteterna av papper,
således framför allt lump-papper, emedan eljest fara är för handen, att ifrågavarande
dokument efter några tiotal år icke kunna effektivt motstå luftens och fuktens påverkan.
Ett resultat av de senaste årens strävanden att åstadkomma större enhetlighet vid
fabrikationen av vissa allmänt använda förbrukningsartiklar utgör den standardisering
av pappersformat på metrisk basis, som officiellt antagits av vissa länder, såsom Tyskland,
Schweiz, Holland och Belgien, samt (sedan världspostkongressen i Stockholm) av
post-förvaltningarna i de till världspostunionen anslutna staterna. De format, som lämpa sig
speciellt för skrivarbetet på kontor, tillhöra den s. k. Ä-serien (däremot svarande konvolut
till C-serien). Det största formatet härav, betecknat A o, är 841 x 1189 mm eller
praktiskt taget 1 kvm stort. Förhållandet mellan de båda sidorna är här detsamma som
1: } 2, och det utmärkande för denna proportion är, att man för varje tuvikning av
papperet erhåller ett nytt format med samma sidförhållanden. Vid den fjärde vikningen
er-hålles ett format, benämnt A 4, utvisande storleken 210 x 297 mm, som ligger mitt
emel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
