Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Boktryckerikonsten, av Bertil Oldenburg - Typgjutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
BOKTRYCKERIKONSTEN.
Fig. 631. Handgjutningsmaskin.
sin rörliga underdel; de gjutna typerna voro emellertid alltför porösa, varför maskinen
icke kom till användning. Från 1838 härstammar en gjutmaskin, konstruerad av David
Bruce j:r i New York; genom en år 1843 konstruerad förbättrad typ av denna maskin
har handgjutningsmaskinen sannolikt först blivit verkligt brukbar. Den hos Bruce
anställde dansken Lauritz Brandt från Svendborg har gjort anspråk på denna
förbättrade konstruktion, och då han år 1844 kom till Tyskland började han byggandet av
maskiner hos Eduard Haenel i
Berlin. Inom få år hade den
Brandtska maskinen vunnit insteg
i flera av Tysklands största
stil-gjuterier, såsom hos Genzsch &
Heyse i Hamburg och F. A.
Brock-haus i Leipzig. Flera mekanici,
som hittills sysslat med
tillverkning av gjutinstrument, övergingo
till att framställa
handgjutnings-maskiner. Ett stilgjuteri, som
försett sina maskiner med
räkneappa-rater, berömmer sig år 1860 av att
med varje maskin hinna gjuta
15 000—18 000 typer om dagen.
Handgjutningsmaskinen var till sin
konstruktion blott ett
gjutinstrument av förut begagnat slag med
en del mekaniska anordningar
tillsatta i syfte att öka
produktions-effekten. Träskyddet kring
instrumentet var givetvis avlägsnat, då
detta ej längre hölls i handen utan
befann sig på ett stativ.
Instrumentet var tillverkat av stål och
sålunda betydligt tyngre och
massivare än handinstrumentet.
Sedan typerna tillverkats i
handinstrumentet eller i nämnda handgjutningsmaskin, måste de emellertid undergå
flera behandlingar för att bli fullt användbara. Den vid fotändan kvarsittande
pyramid-formiga biten, gjuttappen, vilken utgjorde resten av den ihällda eller insprutade
typmetallen, måste först avbrytas. Detta lätta arbete utfördes av gossar eller flickor; på
större typer avslogs gjuttappen med en hammare. Vidare måste varje typ slipas för att
befrias från vid gjutningen uppkomna skarpa kanter eller andra ojämnheter hos
typkroppen, vilka särskilt ofta uppstodo där typkroppen och matrisen stötte emot
varandra; större typer jämnades med fil. Härefter måste typerna uppsättas i långa rader
åt färdiggöraren, som hade det krävande arbetet att undersöka alla typer, utsortera de
obrukbara och justera eventuella ojämnheter.
Typdimensioner. Typmaterielens systematisering. De äldsta boktryckarna göto
sitt eget behov av typer och utförde dem i överensstämmelse med handskrifternas
bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
