Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Boktryckerikonsten, av Bertil Oldenburg - Tiden före boktryckerikonstens uppfinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568
BOKTRYCKERIKONSTEN.
Fig. 622. Den kinesiska bokens utveckling.
Nederst till höger: sidenrulle från tiden 200 år f. Kr. till
200 e. Kr. Nederst till vänster: pappersrulle åren 200—
900 e. Kr. Överst: dragspelsfortnat från år 900 e. Kr.,
fortfarande använt för buddistisk litteratur. Nedtill i
mitten: häftad bok, troligen införd västerifrån omkr. år
1000, med träpärmar.
kyrkans män togo diptycha i bruk för kringsändande av anteckningar och
meddelanden. Under 4:e årh. hade kejsar Teodosius anledning att utfärda förbud mot begagnande
av diptycha med elfenbenssniderier, vilket förbehölls endast åt konsulerna.
Utan tvivel härrör den sedermera mycket utbredda smaken för elfenbensorneringar
och -bilder på bokpärmar från diptychernas elfenbenskonst. I flera fall har det även
förekommit, att dylika bilder från diptycha inlagts i pärmarna till handskrifter som dekoration.
Vaxtavlecodexen var sålunda urformen till våra dagars bok, men det återstår
att se, på vad sätt de under antiken ojämförligt mest använda skri vmaterialen, papyrus
och pergament, fingo codexformen.
Äldst i bruket såväl hos greker som
andra forntidens folk voro på
lämpligt sätt beredda hudar och skinn.
Sedermera blevo emellertid dessa
material undanträngda genom
egypternas massfabrikation av den
överlägsnare varan papyrus, beredd av
papyrusväxtens märg. Som
material för anbringande av skrift gåvos
såväl pergament som papyrus
formen av rullar i varierande längd.
På de äldsta rullarna
anbringades skriften tvärs över rullens
bredd, vilken vid läsningen hölls
’ upprätt och undan för undan
rulla-’ des upp. ■ En mera sällsynt form
för skriftens anbringande finner
man på rullar, skrivna för
anbringande i buddisternas
bönkvarnar. Texten, som utgjordes
av böner, var ej avsedd att läsas,
men ansågs ha lästs genom en
vridning på hjulet. Varje rad på rullen löpte hela dennas längd utefter och var sålunda
föga praktisk för läsning. Närbesläktad med denna skri vart var den allmänna formen
för textens anbringande. Man skrev rader löpande utefter rullens längd men indelade
texten i avdelningar, kolumner, med texten i rader under varandra. I Orienten fann
man på att genom sicksackformig vikning av rullen i mellanrummet mellan de skrivna
styckena göra denna mera lätthanterlig. Man undvek därigenom rullningen, och genom
att anbringa fasta träskivor vid båda ändar erhöll man ett slag av bok som utan tvivel
väl tjänade sitt syftemål. Japaner och kineser till och med häftade den sålunda erhållna
boken medelst trådar, dragna tvärsigenom materialet vid ena kanten. Utom de med
text försedda sidorna förekommo alltså blanka sidor innanför vecken.
Då man bland antikens folk under l:a årh. f. Kr. började använda pergamentbXaA,
vikta på mitten, till kortare anteckningar, var detta endast en tillämpning av den teknik,
som tagit sig uttryck i vaxtavlecodexen. Samtidigt härmed begagnades i övervägande
grad papyrusrullen, men i samma mån som pergamentcodexen gjordes användbarare
även för längre texter genom att flera blad lades samman och hopfästades i vikningen
samt den blev befunnen både hållbarare och billigare, blev den alltmera allmänt an Vänd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
