Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Husdjursskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUSDJURSSKÖTSEL.
139
öarna och i Sydj ylland. I norra Jylland hade den där förhärskande svartbrokiga
låg-landsrasen korsats med korthorn, men även här övergick man i allmänhet till renavel.
Danmark fick sålunda jämförelsevis fort och lätt de två framstående rena raser, som
alltjämt äro så gott som enarådande i landet.
I Norge hade korsningen med främmande blod varit jämförelsevis obetydlig,
då man under senare delen av 1800 allt mer avgjort övergick till renavel av landets
lokala koslag. Av sådana skiljer man på ett flertal, dels behornade såsom den sedan
gammalt väl ansedda Telemarksrasen, dels hornlösa såsom den helröda kulliga rasen i
sydöstra landet och den vita eller
»sidede» (med fläckiga sidor)
fjällrasen i norr. Därjämte har man
även bibehållit genom korsning
med ayrshire uppkomna blandraser
i olika delar av landet.
Även i Finland hade
korsningen med utländska raser icke
synnerligt inverkat på landets inhemska
kreatursslag, vilka man numera
söker utbilda till 3 rena raser, öst-,
väst- och nordfinsk ras, alla tre
obehornade och den sistnämnda i
allo överensstämmande med den
svenska och den norska fjällrasen.
I Sverige hade
kreatursbesättningarna å herrgårdarna i de
södra och mellersta delarna av
landet blivit starkt uppblandade med
utländskt blod, och de sålunda
uppkomna blandade
herrgårdsstam-marna voro så avgjort överlägsna
lantrasdjuren, som ännu voro
förhärskande hos allmogen, att då
stats-åtgärder för avelns förbättring år
1845 beslutades, knappt någon tvekan fanns, att genomförd korsning med utländska raser
borde hava företräde framför renavel av de inländska. Staten, hushållningssällskap och
enskilda inköpte därför under de följande åren avelsdjur av flera utländska raser. De
med offentliga medel inköpta uppställdes som stamholländerier, vid vilka renavel av den
utländska rasen skulle bedrivas för att sprida avelsdjur i landet. Av dessa införda raser
visade sig ayrshiréboskap avgjort mest passande för landets förhållanden, och denna ras
har blivit förhärskande i Svea- och Götalandskapen, utom i de sydligaste landsdelarna,
där svartbrokig låglandsras redan vunnit stor spridning och fortfarande fick företrädet
i de trakter, där rasens behov av riklig fodring kunde tillfredsställas.
I Norrland sökte man till en tid förädla den där förhärskande fjällboskapen med
ayrshire och allgauboskap, men övergick på 1880-talet till renavel av denna ras, varvid vit
färg, enbar eller med för rasen karakteristisk brun eller svart fläckteckning å sidor,
över ögonen och kring mulen, samt hornlöshet fastställdes som rastecken.
Dessa tre raser, ayrshire-, låglands- och fjällras hade sålunda officiellt antagits som
Fig. 129. Svensk vit och röd boskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
