Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åkerväxter - Rotfrukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
vad i dagligt tal kallas potatissjuka, vilken dock omfattar angrepp av ett flertal parasiter.
Bland sådana är bladmögelsvampen, Phytophtara infestans, den skadligaste, dels emedan
den banar väg för andra parasiter, dels emedan den hastigt sprider sig på blasten och
förstör denna, så att tillväxten av knölarna upphör, samt genom från blasten fallande
sporer sprider sig till knölarna, i vilkas ytlager svampvävnaden framkallar torröta
(brunröta). Till denna medverka andra parasitsvampar, såsom Fusarium, och torrötefläckarna
bilda sedan utgångspunkter för »blötröta» orsakad av bakterier, vilka upplösa cellväggarna.
För förekommande av potatissjuka ligger största vikten på frånsortering vid skörden
av angripna knölar, knölarnas förvaring i svalt och torrt rum, varigenom rötans
framåtskridande och spridning till friska knölar hindras, samt användning av frisk
sättpotatis. I besprutning med en lösning av kopparvitriol, försatt med kalk
(Bordeaux-vätska) har man ett kraftigt
medel mot
bladmögelsvampens angrepp på blasten,
men detta har icke fått
någon allmän användning.
Att sjukdomen numera gör
långt mindre skada än
tidigare, beror huvudsakligen
därpå, att man odlar mot
sjukdomen
motståndskraftigare sorter.
År 1896 upptäcktes en
potatissjukdom,
potatiskräfta, som förorsakas av
en mikroskopisk svamp
Syn-chytrium (eller
Chrysophlyc-tis) endobioticum, och på
potatisens knölar, utlöpare och
rötter framkallar svulster,
som ruttna, delvis redan
före skörden, så att svampens sporer överföras till följande års gröda ej blott med
utsädet utan även med jorden, i vilken smittan bibehåller sig flera år. Den överhängande
fara, denna svamp medför, har föranlett stränga åtgärder mot dess spridning genom
införselförbud för potatis från smittad ort, förstöring av smittad gröda samt smittad
jords desinfektion och förbud mot användning av densamma för potatisodling. Där
dessa åtgärder i tid genomförts, har sjukdomens spridning hämmats, men där den
vunnit insteg, särskilt i västra Tyskland och England, synas dylika åtgärder icke vara
tillräckliga, utan man söker att finna hjälp i mot sjukdomen oemottagliga sorter. Sverige
är ännu fritt från sjukdomen.
Med namnet skorv betecknas sjukdom, som visar sig genom skrovlig och fjällig
yta å fläckar eller större delar av potatisknölarnas yta. Denna skada, som förorsakas
av olika arter av strålsvampar, Actinomyces, sprides genom sättpotatisen och från jorden
under växttiden men icke under förvaringen. Den gynnas av basisk reaktion hos jorden
och fortsatt odling av potatis på smittad jord. Då skorven förorsakar endast ytlig skada
å knölarna, vidtages vanligen ingen annan åtgärd mot densamma, än att potatisodlingen
ej fortsättes på jord, där potatisen blivit skorvig.
Fig. 93. Bladmögelsvamp.
A angripet blad, B Sporbärare, C, D groende sporer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
