Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åker och äng - Gödsling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
regnlösa trakter och innehöll därför alla fågelspillningens beståndsdelar bevarade, med
i medeltal omkring 14 proc, kväve, föga mindre fosforsyra och omkring 3 proc, kali,
det hela i för växterna jämförelsevis lätt tillgänglig form. Lagren av denna guano
minskades, men liknande avlagringar upptäcktes, vilkas lättlösliga kväveföreningar
uttvät-tats av regn och fuktighet från havet, så att kvävehalten var mindre än 1 proc, men
fosforsyran 30—35 proc. För att åstadkomma en vara med jämn sammansättning
övergick man till att behandla all guano med svavelsyra och, då så behövdes, öka
kvävehalten genom tillsats av ammoniumsulfat, så att den färdiga varan, som kallades
upplöst peruguano, höll omkring 10 proc, kväve och 14 proc, vattenlöslig fosforsyra. Denna
konstprodukt försvann på 1870-talet ur marknaden, då guanolagren till största delen
uttömts.
Ungefär samtidigt med guano började även natronsalpeter, som hämtades från de
nyupptäckta lagren i Chile, att införas till Europa och användas som gödselmedel. Denna
s. k. chilesalpeter, som är en ytterst lättlöslig och snabbt verksam kvävegödsel, har sedan
införts i alltjämt ökade mängder. Ännu ett kvävegödselmedel tillkom, då beredning
av lysgas av stenkol vann insteg för städernas belysning, i det att den vid
lysgasbered-ningen bildade ammoniaken vid gasens rening upptogs i svavelsyra. Den sålunda
bildade svavelsyrade ammoniaken användes alltjämt som konstgödsel, men mest som tillsats
vid beredning av blandade gödselmedel; den har dock aldrig fått sådan betydelse som
övriga kvävegödselmedel.
Även det tredje växtnäringsämnet, som ofta finnes i jorden i för liten mängd för stora
skördars behov, kali, blev tillgängligt i konstgödsel, då kalisalt, som i outtömliga lager
påträffats vid Stassfurt i Sachsen vid borrningar efter koksalt, på 1860-talet kom i
marknaden. De kalihaltiga salterna betäckte de underliggande koksaltlagren och måste
avrymmas för att man skulle åtkomma dessa. »Avrymningssaltet» (Abraumsalz)
betraktades först som värdelöst, men sedan dess värde som gödselmedel påvisats, blev det
saltgruvornas huvudprodukt. Nya saltgruvor upptogos i angränsande trakter av prov.
Sachsen och Anhalt, och hela denna saltindustri sammanslöts till en enhetlig av staten
kontrollerad affär, kalisyndikatet, som varit så gott som ensamt om att fylla
världsför-brukningen av kalisalt. Saltlager, som upptäcktes i Elsass, förvärvades av syndikatet,
men sedan detta land övergått i fransk ägo, har där uppstått en med detta
konkurrerande tillverkning, vilken dock numera ingått överenskommelse med den tyska
kaliindustrien om gemensam reglering av kaliförsäljningen.
Talrika försök ha gjorts att bereda kaligödselmedel genom finmalning av bergarter,
innehållande kalirika silikatmineral, eller dessas smältning tillsammans med ämnen,
som skulle överföra kalit i lättlöslig form, men hittills utan ekonomisk framgång.
Av de vanliga jordarterna innehåller endast lera kali i för växterna tillgänglig form
i tillräcklig mängd, även för stora skördar. Kaligödselsalterna ha därför föga fått
användning på lerjord utan huvudsakligen på sand-, mull- och torvjord. Deras
framträdande i marknaden framkallade en stark utveckling av kärr- och mossodlingen.
Mull-och torvjord, vilkens rikedom på kväve gjorde dess gödsling med den kväverika
krea-tursspillningen olämplig, kunde däremot genom fosfat- och kaligödsling bringas till att
lämna rika skördar även av för överskott av kväve ömtåliga, mognande sädesgrödor.
På 1880-talet tillkom ännu ett fosfatgödselmedel, som fått stor användning,
nämligen basisk slagg, erhållen vid tackjärns färskning. Dylik slagg, som erhålles vid den av
S. Gilchrist och Thomas uppfunna basiska bessemerfärskningen, innehåller 14—23
proc, fosforsyra i form av ett 4-basiskt fosfat, vilket vid försök visade sig vara
jäm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
