Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Lantbruket under medeltiden - Lantbruket i nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTBRUKET I NYARE TIDEN.
9
de främmande växtsorter, som de förskaffade sig därifrån, blevo klostren ända upp i de
nordiska länderna härdar för lantbrukets och trädgårdsskötselns framåtskridande.
En liknande roll spelade de fria städerna i flera länder. För att trygga sin tillförsel
av livsförnödenheter och råvaror sökte de lägga kringliggande landsbygd under sitt
välde och frigjorde bönderna från livegenskap och hoveriplikt, varigenom deras håg för
förbättringar sporrades. Rika borgare förvärvade sig lantgods och nedlade intresse och
kapital på förbättringar i jordens odling, och härigenom samt genom den förmånliga
avsättning av lantbrukets alster, som städerna erbjödo, blev deras omgivande landsbygd
utmärkt för en högre stående lanthushållning och trädgårdsskötsel än de av städernas
inflytande oberörda landsdelarna.
På detta sätt grundlädes den blomstrande odling, som intill nuvarande tid
utmärkt Toscana, Lombardiet, vissa tyska stadsbygder och Nederländerna, i vilket
sistnämnda land de storartade invallningarna och det utsträckta kanalnätet påbörjades
under denna tid, och vars lantmän under den nyare tiden blevo angränsande länders och
genom dem det övriga Europas läromästare i jordbruk.
LANTBRUKET I NYARE TIDEN.
De epokgörande händelserna vid slutet av det 15:e århundradet, som betinga
övergången från medeltiden till den nyare tiden — upptäckten av den nya världen och
sjöförbindelsen med den fjärran Orienten, boktryckerikonstens uppfinning, den kyrkliga
reformationen och den därmed följande andliga frigörelsen, upplysningens spridande
samt uppkomsten av en stark central statsstyrelse och feodalväsendets upphörande —
voro ägnade att sträcka sina verkningar även till lanthushållningen.
Från den nya världen mottogo Europas jordbrukare ett antal förut okända
kulturväxter, bland dem majs, potatis och tobak, men dessas odling fick först efter århundraden
någon större ekonomisk betydelse. De från de nya länderna inströmmande ädla
metallerna stegrade varuprisen i Europa och gjorde dess lantbruk, särskilt spannmålsodlingen,
mer lönande, samt föranledde därför jordens samling till större bruk genom indragning
till huvudgården av underlydande bondgårdar, vilket till följd av den större tillgången
på medel och kunskap, varöver herrgårdarna i regel kunde förfoga, i sin ordning ledde
till framgång inom lanthushållningen. Vid bondj ordbruket kunde däremot reformer föga
komma till stånd, förrän bondens livegenskap och tryckande bördor under godsherren
avlösts samt den allmänt rådande bygemenskapen med därtill hörande splittring och
blandning av ägorna undanröjts, vilket dock blott småningom genomfördes. I
avseende på bondefrigördsen intaga Nederländerna, Norge och Sverige en särställning, i det
att länsväsendet aldrig fick den utveckling i dessa länder, att bönderna råkade i
livegenskap och rättslöshet under jordherrarna. I de båda förra länderna bibehöll sig
bondeståndet fullmyndigt från äldsta tid, och i det sistnämnda stävjades i huvudsak de
ansatser till böndernas förtryck under herrarna genom striderna för landets frigörelse
från Danmark samt under de stora Vasakonungarnas kraftiga regemente. I England
gick utvecklingen i motsatt riktning, i det att bönderna som jordens ägare allt mer
undanträngdes av godsherrarna. I de övriga europeiska länderna befriades bönderna från
beroendet under godsherrarna och i de flesta fall från livegenskap först vid övergången
från det 18:e till det 19:e århundradet, i Ryssland först vid mitten av det senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
