Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Konstsilke. Av Sigurd Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTSILKE.
1045
Fibrerna i konstsilkegarn, tillverkat på här beskrivet sätt, hava naturligtvis samma
längd som garnet, såvida de icke genom missöde blivit avslitna vid fabrikationen. På
senare år har emellertid kortfibrigt konstsilke börjat tillverkas, avsett att mera direkt
utgöra ersättningsmedel för bomull och även ull. Dessa produkter, som äro mindre
glänsande än det vanliga konstsilket, föras i handeln under olika benämningar, t. ex.
konstull, schappimitat, vistra, sniafil, lanofil etc., men bruka gemensamt benämnas
stapelfibrer. De spinnas till garn på samma sätt som bomull eller ull, oftast i
blandning särskilt med ull. Stapelfibrer tillverkas på så sätt, att cellulosalösningen pressas ut
genom kapillärerna i fällningsbadet, varefter de erhållna fibrerna uppsamlas i buntar
och skäras i korta stycken.
Åtskilliga andra än de nu nämnda produkterna tillverkas av konstsilkeindustrien,
t. ex. konsttagel, som erhålles genom användning av grova kapillärer vid spinningen,
konstgjorda band (bastartade produkter), som erhållas genom användning av
spalt-eller ringformade öppningar, varigenom cellulosalösningen pressas ut. Av viskos
tillverkas dessutom cellofan, en genomskinlig tunn film, som fått vidsträckt användning
till omslag för matvaror, konfekt o. d. Till utseendet och gagnet samma produkt
tillverkas även av cellulosaacetat.
Produktionen av konstsilke har alltsedan den påbörjades ökats år från år. 1896
var världsproduktionen 600 ton, 1900 1 000 ton, 1910 8 000 ton, 1920 25 000 ton, 1925
85 500 ton och hade 1930 nått till 187 000 ton. Produktionen i olika länder under åren
1913 och 1925 samt 1931 och 1932 framgår av tabell 2.
Tabell 2. Produktionen av konstsilke i olika länder.
År 1913 1925 1931 1932
Ton Ton Ton Ton
Amerikas Förenta Stater .... 700 23 500 63 650 54 900
Italien 150 14 000 34 250 31 850
England 3 000 12 000 24 500 31 500
Tyskland 3 500 12 000 24 950 24 500
Frankrike 1500 8 000 17 100 17 700
Belgien 1300 5 000 4 500 4 550
Holland — 4 000 9 000 7 300
Schweiz 150 2 500 4 400 4 950
Japan — 700 21100 29 700
Övriga länder 700 3 820 9 200 10 950
Summa 11000 85 520 212 650 217 900
Av tabell 2 framgår att konstsilkeproduktionen i världen ända till 1931 gått
kraftigt framåt. Under 20 år, från 1913 till 1932, har produktionen sålunda 20-faldigats.
Största producenten i världen är Amerikas Förenta Stater, och Italien intager samma
ställning i Europa, nu tätt följt av England. Ehuru världsproduktionen sålunda är
betydande, utgör den dock endast c:a 1.5 % av den sammanlagda produktionen av
bomull och ull, varför endast en mycket ringa del av världens behov av textilfibrer täckes
av konstsilkefabrikerna.
Av den totala konstsilkeproduktionen tillverkades år 1932 88.3 % enligt
viskos-metoden, 7.5 % enligt acetatmetoden, 3.5 % enligt kopparammoniakmetoden och 0.7 %
enligt kollodiummetoden. År 1909, då världsproduktionen uppgick till c: a 7 500 ton,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
