- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
895

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Sulfatcellulosafabrikationen. Av Erik Öman - Sulfatkokningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SULFATKOKNINGEN.

. 895

Diffusionsbatteriet. Sulfatcellulosafabrikationen arbetar, vad kemikalierna för
utlösningen beträffar, som ett slutet system. Orsaken härtill är, att man måste återvinna
kemikalierna. Detta är av ekonomiska skäl, ty det skulle bliva för dyrt att för varje
kok förbruka hela alkalimängden. Men även om prisförhållandena vore sådana, att man
av ekonomiska skäl ej behövde återvinna kemikalierna, så skulle man ändå vara tvungen
att indunsta svartluten och förbränna dennas torrsubstans, ty ett utsläppande av
svart-luten i vattendragen skulle totalt fördärva dessa genom sin stora alkalimängd.

Detta slutna system, vari alkalit och till stor del även svavlet löper, är
sulfatfabrikationens svåraste och väl även viktigaste del. Själva återvinningen av kemikalierna kallas
regenerationssystemet. Även om man numera lyckats fullända detta återvinningssystem,

Fig. 598. Diffusionsbatteri, övre delen.

är det likväl oundvikligt, att en del förluster uppstå. Dessa täckas genom tillsats av
natriumsulfat, och i allmänhet måste man tillsätta 150 kg natriumsulfat pr ton producerad
cellulosa.

Det första ledet i regenerationssystemet är diffusionsbatteriet. Från kokaren blåses
massa och svartlut, med tillhjälp av trycket i kokaren, genom en grov ledning till en av
diffusörerna i batteriet. Diffusionsbatteriet består av ett antal, vanligen 6 å 10, slutna
behållare av järnplåt. Var och en av dessa skall upptaga ett kok, och därför göras dessa
i storlek efter kokarstorlekarna. Diffusörerna placeras numera i ring omkring ett från
kokarna kommande vertikalt rör, vari massan pressas fram. Genom en svängbar
rörledning kan härigenom vid kokarnas blåsning massan pressas till vilken som helst av
diffusörerna. Då kokaren blåses, rusar alltså kokarinnehållet under tryckminskning genom
ledningen till en diffusör, varest svartlut och cellulosa stanna, under det att den genom
tryckminskningen uppkomna ångan får gå bort från diffusören genom avloppsledning.
Denna ånga ledes till en kondensor, där dess kondensvärme utnyttjas för beredande av
varmvatten för massans tvättning. Då kokarens blåsning är slut, d. v. s. kokarens hela
innehåll överförts till diffusören, stänges kokarens bottenkran, och en ny, tom diffusör
inkopplas för att mottaga innehållet från nästa kokare, då denna är färdig att blåsas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:13:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0909.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free