Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Tändsticksindustrien. Av Einar von Feilitzen - Historisk utveckling av elddonen - Kemiska, elektriska och pneumatiska elddon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
818
TÄNDSTICKSINDUSTRIEN.
Då man i Tyskland alltid gjort gällande, att uppfinningen av
säkerhetständstic-korna skulle gjorts av professor Böttger, må här följande avgörande bevis för Paschs
prioritet anföras. I »Sveriges Statstidning» N:o 259, daterad den 7 november 1844,
kungöres professor Paschs patent enligt följande:
»Kongl. Majzts och. Rikets Kommerse-Kollegium gör veterligt: Hos Kongl. Kollegium har
Professoren G. E. Pasch anhållit om Patent å en af honom gjord uppfinning att använda Fosforoxid, så
väl ren, som i form af hydrat, för tillverkning af ett nytt slags kemiska elddon, hvilkas beskaffenhet
sökanden angifvit i en så lydande beskrifning:
’För de ifrågavarande elddonen kunna väl i allmänhet sådana tändstickor tjäna, hvilkas sats
innehåller chlorsyradt kali tillika med ett brännbart ämne; dock bör detta senare företrädesvis vara
svafvelantimon och till vigten utgöra hälften af det chlorsyrade saltet. Båda sammanrifvas med
så mycket lim- eller gummi-vatten, som erfordras för blandningens behöriga fästande på de svaflade
stickorna. Fosforoxiden, ehuru den för sig sjelf är föga antändlig och ej brinner om den icke förut
blifvit upphettad till en hög värmegrad, fattar likväl genast eld, om den råkas af chlorsyradt kali,
hvilken omständighet skulle göra dess användande såsom beståndsdel af sticksatsen ganska vådligt.
Den nyttjas derföre, i de af mig uppfunna elddonen, endast såsom ett från stickorna alldeles skildt
antändningsmedel, med hvilket dessa sättas i beröring först i det ögonblick, då de skola begagnas.
Till detta ändamål är det bäst att på ett plån af styft papper eller tunnt träd lägga ett öfverdrag af
fosforoxiden, rifven med svag lackfernissa, gummilösning eller annat bindande ämne, hvarjemte man,
för att åstadkomma en mera sträf yta, kan tillsätta litet glaspulver. Det sålunda tillredda plånet
fastklistras utanpå fodralet, som innesluter stickorna, hvarigenom dessa blifva säkert skyddade för
all tillf ällig åtkomst af fosfor oxiden.’–––––––––––––––––––––––-
Och har Kongl. Kollegium, med stöd af Kongl. Patent-Förordningen af den 13 December 1834,
velat härigenom tillägga Professoren G. E. Pasch under Åtta (8) års tid å användandet af Fosforoxid
så väl ren, som i form af hydrat, för tillverkning af kemiska elddon utaf den uti ofvanintagna
beskrifning uppgifna beskaffenhet; så att han under samma tid må äga att,–––––––––––
Stockholm den 30 oktober 1844.
C. D. Skogman.
B. C. Quiding. A. P. von Sydow.
E. W. Brandel. J. N. Borelius.
T. Willerding».
I Industritidningen Norden av den 30 mars 1894 har även C. F. Lundström
framlagt otvetydiga bevis på Paschs prioritetsrätt. Han omnämner bland annat, att
professor Böttger vid ett besök, som Lundström gjorde hos honom, erkänt, att han kände
till Paschs uppfinning, innan han själv år 1848 kom på idén att göra säkerhetsstickor.
Trots säkerhetsstickornas fulländning har man på flera marknader icke velat släppa
sin fordran på att tändstickor skola, liksom fosforstickor, kunna tändas lätt mot
vilken yta som helst. Visserligen har man ännu icke lyckats till fullo uppfylla denna
fordran, men fosforstickorna hava numera ersatts med fullgoda alltändare, som i
satsen innehålla den icke giftiga fosforföreningen fosforsesquisulfid. Den första tändsatsen
till sesquitändstickan uppfanns av fransmännen Sevène och Cahen, som år 1898
ut-togo patent på dylik sats. Fosforsesquisulfid framställdes första gången redan år 1864
av G. Lemoine, och det är ganska anmärkningsvärt och mycket att beklaga, att detta
ämnes lämplighet att ersätta den giftiga vita fosforn så länge förblev okänd. Licenser
för utnyttjande av Sevènes och Cahens patent inköptes mycket snart av fabrikanter
i olika länder, och än i dag tillverkas ganska stora kvantiteter alltändare med
fosforsesquisulfid. Moderna sesquistickor äro emellertid betydligt överlägsna dem, som
tidigare framställdes enligt Sevènes och Cahens patent, i det att både
satssammansättningen och tillverkningsmetoden förbättrats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
