Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Om sprängämnen och krut. Av Ovar Bergström och Gunnar Bark - Krut - Nitroglycerinkrut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
802
OM SPRÄNGÄMNEN OCH KRUT.
ringen blir fullständig. Detta arbetssätt lider av många nackdelar och är mycket
riskabelt.
Man fann då på att först ordentligt genomfukta nitrocellulosan och därpå tillsätta
slutgiltig mängd (20—60 %) nitroglycerin under omsorgsfull blandning vid —6° till
—10° C. Vattnet borttogs, och massan genomgelatinerades sedan vid bearbetning
mellan uppvärmda valsar.
Bäst är emellertid att uppslamma nitrocellulosan i någon ej lösande vätska, vanligen
vatten. Under kraftig omröring tillsättes så småningom nitroglycerinen, vilken då
absorberas så fullständigt av nitrocellulosan, att vattnet sedan kan avsilas. Nitrocellulosa
med högre kvävehalt låter sig på detta sätt visserligen väl blanda med nitroglycerinen,
men någon gelatinering blir det ej vid den senare uppvärmningen mellan valsarna.
Därför knådar man den avfuktade massan med aceton, ett för båda ämnena gemensamt
flyktigt lösningsmedel.
För framställning i önskad kornform valsas eller pressas nitroglycerinkruten.
Vals-ningsmetoden brukas i mycket större utsträckning än vid nitrocellulosakruten, men där
flyktigt lösningsmedel användes har man i allmänhet hydrauliska pressar. Den vidare
behandlingen är analog med nitrocellulosakrutens.
Den hastighet, med vilken ett krut förbrinner i ett vapen, är beroende av flera
faktorer. Vi skola här blott taga krutets eget inflytande i betraktande. Gasutvecklingen
blir livligare, om krutkornen
äro små, porösa och hava låg
fukthalt. Förbränningen
fortsätter i skikt från ytan och
inåt. Ett krut med kubiska
korn har i början stor
för-bränningsyta och stor
gasutveckling; samtliga ytor
minskas emellertid lika, och
därför avger krutet under
förbränningen allt mindre
mängder gas. Ett krut med rörform
har konstant brinnande yta,
ty då yttre ytan minskas, ökas
den inre i motsvarande grad.
Detsamma kan man anse, att
förhållandet är med mycket
tunna krut, och hos ett krut
med flera kanaler ökas till en
början den brinnande ytan.
Man har alltså i sin hand att reglera förbränningsförloppet och därmed gastrycket
genom att ändra på krutkornens storlek, form och täthet. Samma bladkrut kan t. ex. ej
användas i ett hagelgevär och i ett mausergevär. Jaktkrutet är avsevärt tunnare än
mauserkrutet. Detta skulle brinna alldeles för långsamt, ja ofullständigt, i hagelgeväret,
då däremot mausergeväret troligen skulle sprängas av jaktkrutet. Och ändå kunna de
båda krutsorterna vara gjorda av samma massa.
Fig. 516 framställer gastryckets variationer i samband med projektilens väg i loppet
för två olika krut, vilka dock ge samma utgångshastighet. Det livliga krutet A har ett
Fig. 516. Gastryckets variation i ett eldrör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
