Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Om sprängämnen och krut. Av Ovar Bergström och Gunnar Bark - Metoder för praktisk provning av sprängämnen - Olika slag av sprängämnen. Deras indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA SLAG AV SPRÄNGÄMNEN. DERAS INDELNING.
769
Fig. 487. Fallhammare.
För bestämning av ett sprängämnes känslighet för stöt använder man sig av en
faUhammare. Konstruktionen av en sådan framgår av fig. 487. En mycket ringa mängd
av sprängämnet inneslutes i en stämpelapparat A, mot vilken släppes en fallvikt B,
som för de vanligaste undersökningarna har en vikt av 2 kg. Genom att bestämma den
minsta fallhöjd, vid vilken ett sprängämne
bringas till explosion, får man ett mått på
stötkänsligheten.
Olika sprängämnen behöva för att bringas
till explosion olika kraftiga tändhattar. Som
mått på känsligheten för initiering angiver
man den minsta tändhatt, med vilken
sprängämnet säkert kan bringas att detonera.
För ett sprängämnes praktiska
användbarhet är det av vikt, att känsligheten är så
stor, att explosionen kan slå över från en
patron till en annan, även om avståndet dem
emellan ej är så litet. Vid laddning av ett
borrhål kan det nämligen lätt inträffa, att ett
avbrott mellan patronerna uppstår. Är
sprängämnet för trögt, slår explosionen ej över från
den ena delen av laddningen till den andra.
Sprängämne blir kvar i borrhålet, och effekten
blir ringa. Men ännu värre är, att det
kvarvarande sprängämnet vid fortsatt arbete i eller
vid borrhålet kan medföra svåra
olyckshändelser. Man är därför angelägen om att
sprängämnet skall ha en viss minsta överslagsförmåga.
Denna bestämmes på så sätt, att tvenne
patroner av en viss dimension läggas efter varandra
och inrullas i ett papper av viss storlek. Den
ena patronen bringas med en tändhatt till
explosion. Är avståndet mellan patronerna
till
räckligt litet, slår explosionen över, och även den andra patronen bringas att
fullständigt detonera. Är avståndet däremot för stort, slår explosionen ej över. Den andra
patronen splittras delvis sönder, men tänder ej. Genom att bestämma det största
avstånd, vid vilket explosionen säkert slår över, får man ett mått på överslagsförmågan.
OLIKA SLAG AV SPRÄNGÄMNEN. DERAS INDELNING.
De olika sprängämnena äro till natur och verkningar mycket olika. Som i det
föregående påpekats, förefinnes en väsentlig skillnad mellan explosionen av dynamit och
explosionen av en blandning av bensin och luft. Vid dynamitens explosion är förloppet
ytterst häftigt och energikoncentrationen så stor, att det material, som omsluter
spräng-satsen, måste giva vika eller deformeras. Därför lämpa sig sprängämnen av dynamitens
typ bäst, då det gäller att demolera föremål. Däremot kan man knappast tänka sig
att praktiskt utnyttja dynamitens kraft för t. ex. drivning av motorer. Ej heller kan man
49—281013. Uppfinningarnas bok. VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
