- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
683

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Sockerfabrikationen. Av Oskar Magnusson - Betsockertillverkningen - Saftens mekaniska rening, filtrering - Saftens indunstning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BETSOCKERTILLVERKNINGEN.

683

sprutas det med tvättvatten, varefter de förut under vakuum stående kamrarna
automatiskt utsättas för lufttryck och nya kamrar i stället för vakuum. Genom
luftin-blåsningen lossnar slammet från duken, så att det låter sig mekaniskt och
kontinuerligt avskrapa och borttransportera. Detta filter har på grund av sin ringa filteryta
mycket liten kapacitet i slamfattig saft. Det användes därför alltid i samband med
automatiska slamförtjockare, vilka utan kakbildning avskilja större delen av saften, så
att en tjock slamvälling återstår för det kontinuerliga filtret.

Vid de ytterst ringa slammängder, som erhållas vid mellansaft- eller
tjocksaftfilt-rering, användas ofta pås filter, genom vilka saften får rinna med självtryck. De äro
urtypen för bladfiltren. I stället för stela blad äro de numera utrustade med
kedjein-satser i påsarna. För att åstadkomma tillfredsställande resultat vid detta slags
filtrering eller rättare klarning har man alltmer börjat använda sig av filtrermedel, som
sättas till saften. Ett sådant filtrermedel är t. ex. kiselgur. Fordringarna på dessa
filt-rermedel äro renhet och stor porositet. Ett mått på porositeten utgör bland annat
specifika vikten. För kiselgur, det mest använda filtrermedlet, har man funnit spec. vikten
0.176 vara den lämpligaste. Bästa resultat har uppnåtts med det amerikanska
kisel-gurpreparatet filtercel, som uppvisar en fullständig adsorption av de finaste
suspensioner, på samma gång som filtreringen avsevärt underlättas genom ytförstoringen.

Saturationsslammet uppgår till en 4 ggr så stor mängd som den använda
skednings-kalken eller 5—10 % av betvikten och innehåller efter utsötningen c:a 1 % socker och
49 % fuktighet. Under namn av slamkalk finner den på sina håll användning som ett
värdefullt gödslingsämne. Den innehåller i torrt tillstånd 46 % kalk, 2 % fosforsyra,
x/2 % kväve och O.oi % kali samt 17 % organisk substans.

Saftens indunstning.

Den satürerade och filtrerade tunnsaften är blekt gul till färgen samt har 3—4 %
högre renhet än råsaften eller 93 %. Den är något tunnare, emedan utsötningsvatten
från slamfilterna tillkommit, så att den uppgår till ungefär 115—125 liter per 100 kg
betor. Indunstningens uppgift är att avlägsna så mycket vatten ur tunnsaften, att
en tjocksaft med 60—65 % Brix erhålles, d. v. s. 100 kg vatten skall avdunstas per 100
kg avverkade betor. För en medelstor fabrik betyder detta en daglig avdunstning av
över en million liter vatten. Denna enorma vattenkvantitet kan naturligtvis ej
ekonomiskt avdunstas genom enkel kokning, utan man använder sig av ett
multipeleffekt-system. Själva idén härtill gavs år 1834 av fransmannen Pecqueur, men förtjänsten
av dess praktiska tillämpning och avdunstningens utförande i vakuum tillkommer
Pecqueurs medarbetare Norbert Rillieux, född år 1806 i New Orleans, Lousiana,
U. S. A., som år 1843 erhöll patent på en trippeleffektanläggning och ävenledes byggde en
sådan i Västindien. Systemet överfördes inom kort till Europa och har sedan
genomgått en mängd förbättringar, ej minst av Rillieux själv och hans medarbetare Lexa.

Bland de numera använda formerna särskiljer man stående apparater, först
använda av Robert i Seelowitz, och liggande apparater, konstruerade av
Wellner-Jeli-nek. Vid de stående apparaterna befinner sig saften inuti ångkammarens tuber och
värmeångan utanför, vid de liggande apparaterna är det tvärtom. En modern
avdunst-ningsstation består av två förkokare eller saftkokare och fyra vakuumapparater, som
alla äro kopplade i serie. Den första saftkokaren värmes med avloppsånga av 2
atmo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:13:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0697.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free