- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
640

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Garveriindustri. Av Sture Hemberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

640

GARVERIINDUSTRI.

tager en tid av omkring 2 veckor. Efter denna förgarvning behandlas hudarna
med konc. extrakt i roterande valkfat, tills de äro fullständigt mättade med extrakt.
Till förgarvningen använder man en blandning av dels sådana extrakter, som
lätt tränga in i huden, t. ex. sulfiterad quebrachoextrakt, dels sådana med hög
socker-halt, t. ex. granextrakt. De sockerhaltiga extrakterna ha till uppgift att höja
syrahalten i garvlagen genom jäsning av sockret. En viss surhetsgrad i garvlagen är
nämligen nödvändig för en snabbare fixering av garvämnet i hudfibrerna. För
valkgarv-ningen använder man en blandning av sådana extrakter, som giva lädret de egenskaper,
man fordrar för ett gott bottenläder, nämligen fasthet och slitstyrka, t. ex. ek, kastanje
och valonéa.

För att uppfylla de fordringar, som ställas på ett ovanläder, nämligen mjukhet och
smidighet, måste hudarna kalkas något kraftigare, varigenom hudfibrerna uppluckras,
vilket har till följd, att det färdiggarvade lädret får bättre förmåga att upptaga fett.
Vidare måste det pyras, varvid narven blir smidigare och mera hållfast. Själva
garv-ningen sker på samma sätt som för bottenläder i ovannämnda förgarvningssystem, dock
med mildare garvlag, d. v. s. ej så sur, och med en tillsats av bark i de första bassängerna.
Efter förgarvningen färdiggarvas hudarna i valk med ej alltför konc. extrakt, eller också
strögarvas de precis på samma sätt som den ovan beskrivna gammaldagsgarvningen med
»fast bark» men endast under en kortare tid — 2—3 månader. För grovt ovanläder
använder man en kombination av mimosa-, sulfiterad quebracho-, gran- och
myrobalan-extrakter — för finare, lättare ovanläder sumak och gambier.

Mineralgarvning. Som redan antytts i historiken är garvning med mineralsalter
av ganska ungt datum och har kommit till praktisk betydelse först vid en noggrannare
kemisk forskning av densamma. Med mineralgarvning menar man i första rummet
garvning med kromsalter. Kromgarvningen har i huvudsak kommit till användning
för framställning av lättare ovanläder i skodon.

Efter ett omsorgsfullt kalkhusarbete med avseende på avhårningen samt efter en ej
alltför kraftig kalkning och pyrning behandlas hudarna eller skinnen i en s. k. pickel,
d. v. s. en vattenlösning av koksalt och saltsyra eller svavelsyra (10 % koksalt, 2 %
saltsyra eller 1 % svavelsyra, beräknat på blössevikten). Blossen måste nämligen före
behandlingen med kromsalter vara väl genomsyrade och kalkrena. Koksaltet har
endast till uppgift att förhindra svällning av huden. Efter picklingen komma hudarna
direkt i kromsaltlösningen, och på grund av det sätt, varpå denna garvande saltlösning
framställes, särskiljer man 2 kromgarvningsmetoder: enbads- och tvåbadsmetoden.

Enbadsgarvningen är av yngre datum, men på grund av sin enkelhet i utförandet
har den vunnit större framsteg än den andra metoden. För garvning enligt
enbadsme-toden använder man sig av kromalun eller kromklorid. Kromsalterna garva ej utan
vidare utan måste omvandlas till basiska salter, vilket sker genom tillsättning av
sodalösning under kraftig omröring, varvid under kolsyreutveckling bildas basiskt
kromsalt jämte glaubersalt eller koksalt. Man får ej tillsätta så mycket soda, att olösligt
kromoxidhydrat bildas. Hudarna behandlas i det färdigberedda kromextraktet antingen
i roterande valkfat eller haspel och så länge, tills de äro garvade, vilket kontrolleras
genom kokprovet, d. v. s. ett kromgarvat läder får ej under kokning i 3 minuter krympa
eller omvandlas till lim. Efter garvningen sköljas hudarna i kallt vatten för att
avlägsna uppkomna neutralsalter (glaubersalt och koksalt). Vid prövning reagerar huden nu
gentemot lackmuspapper surt på grund av under garvningen bildad syra, som måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:13:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free