Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Garveriindustri. Av Sture Hemberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARVERIINDUSTRI.
621
medelst kromsalter, som sedermera ytterligare tekniskt utvecklats i Tyskland och
Amerika, så att för närvarande nästan allt ovanläder framställes inom kulturstaterna
efter denna s. k. mineralgarvningsmetod.
Strax före 1914 lyckades professor Stiasny, Darmstadt, på kemisk väg framställa
s. k. syntetiska garvämnen, och under världskriget, då stort behov av läder och
knapphet på vegetabiliska garvämnen gjorde sig starkt gällande, kom denna uppfinning väl
till pass, och därmed utarbetades också nya beredningsmetoder med dessa syntetiska
garvämnen.
Även i vårt land har kännedomen om läder varit uråldrig att döma av gjorda
läderfynd, som härstamma från omkring år 2 000 f. Kr. Men garvning har dock troligen hos
oss under denna tid och fram till medeltiden endast utförts till husbehov. Först med
skråväsendets införande genom tyskarna kan man tala om ett garvareyrke. Genom
Magnus Erikssons stadslag för hansestaden Visby från mitten av 1300-talet hör man
talas om 3 skilda skrån inom garvaryrket, nämligen »berkere» (garvare), »whitgherwere»
och »pelsere» (körsnärer). På grund av att handelsutbytet var mindre livligt på
fastlandet än i Visby, framträdde också skråväsendet därstädes betydligt senare. En av de
tidigast utfärdade skråförordningarna är för »Malmö skinnare» år 1429, och därnäst
kommer Stockholms skomakareskrå år 1474, som även omfattade logarveriet eller
bark-ningen, d. v. s. skomakaren gavs rättighet att själv garva sitt läder. Under tiden fram
till 1600-talet har garverinäringen tydligen gått framåt och specialiserats, i det man då
räknade fyra skilda garvareskrån, nämligen »gierfware», som beredde sul- och
ovanläder av grövre hudar, »karduansmakare», som bearbetade kalv-, get-, får- och sälskinn,
»skinnare», som motsvarade våra dagars körsnärer, och »semskemakare», som förädlade
bl. a. älg-, hjort- och renhudar.
Vid mitten av 1600-talet göres försök att omlägga garvaryrket från hantverk till
fabriksmässig drift, och 1662 lämnas privilegium för engelsmannen Howard på ett
läder-garveri för beredning av läder enligt nya, tidsbesparande metoder, varvid förmodligen
avsågs »läderberedning enligt engelska sättet». Dylika s. k. engelska garverier
upprättades så småningom i Malmö, Landskrona och Kalmar, och för dessa stipulerades
att vid garvning endast använda ekbark, under det att för skrågarvarna reserverades
björk- och granbark. Vid dessa garverier framställdes endast sulläder och grovt
ovanläder. Trots skyddande åtgärder från statsmakternas sida förde denna fabriksmässiga
tillverkning en tynande tillvaro på grund av dålig ekonomi och brist på yrkeskunnigt
arbetsfolk och tycks så småningom fullständigt ha upphört.
Under frihetstiden försöker man åter få i gång lädertill verkning i större skala
enligt den engelska metoden. Genom Jonas Alströmer införskaffades omkring år 1735
engelska verkmästare, som på Bröderna Zethelius garveri i Stockholm lärde bort »icke
blott konsten att garva på engelskt maner utan även rätta sättet för ekbarkens
avtagande och utnyttjande». Garveridriften har åter blomstrat upp och synes hava i stort
sett koncentrerats till Stockholm, som år 1760 räknade 28 läderfabrikanter med 185
arbetare, medan i landsorten funnos 15 garverier med 82 arbetare jämte ett stort
antal skrågarverier, som tillverkade läder i samband med sko maker irörelse.
Genom skråförordningens upphörande år 1846 och 1864 bortföll också skillnaden
mellan engelska garverier och skrågarverier, och dessa benämnas i statistiken
läderfabriker. År 1871—75 funnos i Sverige 687 läderfabriker med 1 910 arbetare och ett
tillverkningsvärde av 7 275 879 kr. Efter denna tid utvecklas garverirörelsen ganska snabbt
till storindustri och koncentrerar sig till större fabriker av statistiken att döma. År 1913
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
