Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Om bränslen. Av Evert Norlin - Fasta bränslen - Brunkol - Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FASTA BRÄNSLEN. STENKOL.
471
Fig. 319. Torrdestillationsverk för brunkol.
Vattenhalten är 12—18 %, askhalten 6—10 % och effektiva värmevärdet 4 700—
5 200 kcal.
I allt mera ökad omfattning underkastas mera bituminösa brunkol torrdestillation.
Fig. 319 visar en anläggning för brunkols torrdestillation. Sedan allt vattnet borttorkats
och temperaturen når 850
—900° C, går
torrdestilla-tionen av sig själv, utan
att värme behöver
tillföras. Följande
produkter erhållas:
vattendestil-lat (svavelhaltigt, ganska
värdelöst) 50—60 %, koks
25—35 %, tjära
(huvudprodukt) 5—10 %, resten
är en svavelhaltig gas
med ett värmevärde av
2 000—3 000 kcal per m3,
varur 1—1.5 % bensin
kan urtvättas med
brun-kolstjärolja. Ur
brunkols-tjäran kan man genom
destillation, raffinering
och ev. hydrering utvinna
flytande bränslen,
smörjoljor och paraffin.
Ur bituminösa
brunkol utvinnes s. k. montan-
vax genom extraktion med bensol eller ännu bättre med en blandning av bensol och
alkohol. Utbytet av montanvax kan uppgå till 10—12 %. Montanvaxet bildar hårda
stycken med mussligt brott och smälter vid 80—90° C. Det råa montanvaxet
innehåller en om carnaubavax påminnande vaxart jämte 25—50 % hartser, humusämnen
och andra föreningar. Genom raffinering med lösningsmedel och svavelsyra kan därur
utvinnas rent montanvax.
Stenkol.
Stenkol är ett brännbart mineral, som finnes i lager i jorden och har bildats genom
förkolning av växtämnen och, till mindre del, djurämnen och som innehåller högst 40 %
askbeståndsdelar. Det förekommer i olika geologiska formationer. Större delen har
bildats under den efter detsamma uppkallade stenkolsperioden, då under rådande tropiska
klimat en oerhört frodig vegetation av gräs-, vass- och starrväxter i jättelika former,
av ormbunkar, lummer, fräkenväxter, barrträd m. fl. arter växte hastigt. Samtidigt
florerade ett rikligt djurliv, vilket lämnade sin del av råmaterialet för stenkolen.
De mängder växt- och djurämnen, som åtgått till bildning av stenkol, hava varit
oerhört stora (10—20 gånger så mäktiga skikt som kollagrens nuvarande tjocklek), och
man har studerat och uppställt hypoteser om det sätt, varpå dessa hopat sig en gång i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
