Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Om bränslen. Av Evert Norlin - Bränslens allmänna egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÄNSLENS ALLMÄNNA EGENSKAPER.
453
Alstrade mängder flyktiga ämnen och askfri koks bestämmas genom det enkla s. k.
degelprovet eller genom andra mera komplicerade förkoksningsprov. Vid degelprovet
uppväges 1 g finfördelat bränsle i en platinadegel av bestämda dimensioner, försedd
med tätt slutande lock. Degeln upphettas viss
bestämd tid i gaslåga eller elektrisk ugn till c:a
950° C sluttemperatur, varvid förefintligt vatten
och genom den uppkomna s. k. torrdestillationen
alstrade gaser (= flyktiga ämnen) avgå. Efter
av-svalning väges degeln, och viktförlusten, minskad
med vattenhalten, är bränslets halt av flyktiga
ämnen, medan mängden återstod i degeln,
minskad med askhalten, är halten askfri koks, se
fig. 303 a. Förkoksningsproven ge god ledning för
att bedöma ett bränsles förhållande vid
förbränning och om det är lämpligt för gas- och
kokstillverkning. De visa, om ett bränsle är gasrikt
eller gasfattigt och därmed hurudan låga det
alstrar vid förbränning. Däremot kan man icke
med ett degelprov bestämma utbytet, som ett
bränsle skulle ge vid gas- eller koksberedning.
Vid förkoksningsprovet kan koksåterstoden
antingen bliva pulverformig och icke eller föga
upppöst och hopsintrad, eller också kan den bliva i
olika grad hopsintrad och t. o. m. hopbakad och
uppöst, se fig. 303 b. Ett iakttagande av askhaltiga koksåterstodens utseende är
nämligen av betydelse för bränslets förhållande på rosten i eldstäder och generatorer.
Fig. 303 a. Apparat för degelprov.
Fig. 303 b. Koksåterstoder efter degelprov på fyra olika kolsorter.
Sammansättning. Den vatten- och askfria brännbara substansen utgöres av ett
stort antal kemiskt sammansatta ämnen, vilka äro kolväten eller av kolväten härledda
ämnen, t. ex. kolhydrater i ved. Antalet element eller grundämnen, varav dessa
sammansatta ämnen äro uppbyggda, är däremot litet. Huvudbeståndsdelar äro kol, väte
och syre, och dessutom ingå små mängder svavel och kväve. Analysvärdena för
elemen-tarsammansättningen äro av betydelse vid bedömande och klassificering av bränslen och
vid utförande av värmetekniska beräkningar. Man bestämmer kol- och vätehdlterna genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
