- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
448

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Färg och fernissa. Av Olof Svanberg - Fernissindustrien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

448

FÄRG OCH FERNISSA.

ett lämpligt val av råämnenas proportioner och förbehandlingen av speciellt
hartsbeståndsdelarna. Vid varierande hartshalt i förhållande till mängden olja erhållas fernissytor av
olika seghet, sprödhet och torkningshastighet; en stegrad tillsättning av flyktiga
spädningsmedel giver fernissor, som äro mera lättflytande och vid utstrykning lämna
tunnare, snabbt torkande skikt, varförutom sickativets mängd och beskaffenhet är
av väsentlig betydelse för oljebeståndsdelarnas torkningsförhållanden och övriga
egenskaper.

Spritfernissor. Spritfernissor eller flyktiga fernissor innehålla till skillnad från
olje-fernissorna inga feta oljor, och de bestå uteslutande av fasta ämnen, upplösta i flyktiga
lösningsmedel. Efter utstrykning avdunstar lösningsmedlet, efterlämnande en tunn
hinna av spritfernissans fasta beståndsdelar, varigenom torkningen försiggår vida
hastigare än vid oljefernissorna, där efter spädningsmedlens avdunstning luftsyrets
oxidation av oljan till fasta produkter är en mera långsamt försiggående, kemisk
process. Namnet spritfernissa, som ej längre är fullt träffande, då även en mångfald
ferniss-typer, innehållande andra lösnings- och spädningsmedel än sprit, räknas till denna
kategori, har uppstått ur de äldsta, ännu flitigt använda produkterna på detta
fabrikations-område. Till dessa höra i första hand den vanliga, franska möbelpolityren, vilken
utgöres av en lösning av schellack i omkr. 95-procentig sprit, samt ett antal klara fernissor,
beredda genom upplösning av Manilakopal, schellack — blekt eller oblekt -— eller andra
hartsartade beståndsdelar i sprit, oftast under tillsats av små mängder av s. k.
plastici-tetsmedel, avsedda att minska fernissytornas sprödhet. De klara fernissorna färgas
ofta i vackra nyanser, vartill förut naturprodukter av olika slag funno användning,
såsom rött akaroidharts eller växtfärger, medan nu för tiden uteslutande spritlösliga
anilinfärgämnen få tjäna detta ändamål.

Schellack. Schellack, det värdefullaste materialet vid framställningen av
spritfernissor och finare sigillack, är en hartsartad produkt från kvistarna av många
Ficus-arter. Lacken bildas ur trädens flytande avsöndringar av honorna av lacksköldlusen
(Coccus lacca). Insekterna genomstinga trädens bark och avsöndra schellacken, vilken i
intorkat tillstånd skördas från de äldre kvistarna. Dess färg varierar från orangegul till
mörkt rödbrun. Den allra största delen av handelns schellack importeras från Kalkutta,
där den uppdelas i ett antal olika kvaliteter. Den hos oss mest kända sorten utgöres
av tunna, mer eller mindre mörkfärgade blad, vilka efter råmaterialets sortering och
skiljande från kvistar och dylikt erhållits genom nedsmältning och utgjutning på
roterande cylindrar, varifrån de avskrapas. Genom denna process ernås en rening från
en del osmältbara och olösliga beståndsdelar. Vid förbränning avger schellacken en
karakteristisk lukt av bränt lack, varigenom den lätt igenkännes även i blandningar
med andra hartser. Den är ofta utsatt för förfalskning med billigare hartsmaterial,
vilka dock med lätthet kunna påvisas genom kemisk analys.

Då schellacken till största delen utgöres av högmolekylära organiska syror, löses den
vid uppvärmning med svaga alkalier och kan därefter åter utfällas ur lösningen genom
tillsats av syror. Av denna dess egenskap begagnar man sig vid blekning av schellack,
vilken därvid först upplöses i sodalösning, blekes med hypoklorit och därefter åter
utfälles medelst svavelsyra. Efter syrans noggranna uttvättning smältes schellacken
under vatten, varefter den formas till spiralvridna stänger, vilka komma i marknaden
med en halt av omkring 20% vatten, eller pulveriseras. Denna form av schellack användes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:13:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free