Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Färg och fernissa. Av Olof Svanberg - Färgstofferna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
FÄRG OCH FERNISSA.
2. Azofärgämnen, med atomgruppen —N = N—; hit höra över 500 olika
färgämnen: chrysoidin, tropeolin, bismarckbrunt, heliantin, kongo, bensopurpurin
och krysamin äro några vanliga representanter.
3. Trifenylmetanfärgämnen, derivat av kolvätet trifenylmetan. Denna grupp
omfattar likaledes ett stort antal färgämnen av vidsträckt användning.
Malakit-grönt, briljantgrönt, fuchsin, metylviolett, kristall violett, metylgrönt, sprit blått,
bomullsblått, patentblått, rodamin, fluorescein, eosin och Rose Bengale torde
samtliga vara kända inom svensk textilindustri.
4. Azin-, oxazin- och tiazinfärgämnen, exempelvis naftolblått, meldolablått,
nil-blått, metylenblått, safranin, metylenviolett, indulin och nigrosin innehålla
jämte kol även kväve, syre resp, svavel i ringformig bindning.
5. Svavelfärgämnen; vidalsvart, immedialsvart, kryogenfärger m. fl. delvis av
obekant kemisk byggnad.
6. Antrakinon-(alizarin-)färgämnen, innehållande en s. k. antrakinonkärna. Hit
höra alizarin, algol- och indantrenfärger av ett stort antal olika
beteckningar.
7. Indigogruppens färgämnen. Indigo och dess derivat.
8. Anilinsvart.
Utom de kromofora grupperna, vilka lett till ovanstående systematik, fordras
emellertid, för att en organisk substans skall vara användbar som färgämne, närvaron i
dess molekyl av s. k. auxokroma (saltbildande) grupper, emedan föreningen eljest
ej låter hållbart utfärga sig på textilfibrer av något slag. Hit höra vissa grupper av basisk
karaktär, framför allt amino(anilin)gruppen NH2, samt även ett antal grupper med sura
egenskaper, såsom karbonsyre(karboxyl)gruppen — COOH, sulfonsyregruppen — SO3H,
fenolgruppen — OH. Vid färgning av bomulls- och linnefibrer, vilka bestå av det neutrala
ämnet cellulosa, är emellertid ej ens detta en tillräcklig betingelse, för att äkta färgning
skall bli möjlig, vilket, som i inledningen nämndes, avhjälpes så, att de nämnda
textilmaterialen före färgningen betas, d. v. s. impregneras, med svagt basiska eller sura oxider.
Ett undantag härifrån utgöra de s. k. substantiva färgämnena, de först kända
tillhörande kongo- eller bensopurpurinfärgernas grupp (vissa azofärgämnen), vilka även
utan föregående betning av växtfibrerna kunna direkt fixeras på dessa.
Det första av Perkin framställda organiska tjärfärgämnet, det violetta m a u v e
i-n e t, erhölls genom oxidation av anilin med kaliumbikromat och svavelsyra (1856).
Detta färgämne hör till safraninerna (azinerna) och innesluter i sin molekyl tre
bensol-kärnor och en azinring, innehållande tvenne kväveatomer. Ett år efter Perkins
upptäckt av betingelserna för dess bildning blev mauveinet även föremål för fabriksmässig
framställning (Perkin & Sons fabrik i Greenford Green vid London) men är numera utan
större betydelse. Dock användes det fortfarande i någon utsträckning som sidenfärg
och för framställning av ett substratfärgstoff för engelska frimärken. Ett avsevärt
framsteg betydde därefter för anilinindustrien framställningen av det ännu högt skattade
färgämnet fuchsin, vilket först erhölls av fransmannen Verguin (1858) genom
oxidation av anilinolja, innehållande orto- och paratoluidin. Fuchsin är ett typiskt
trifenylmetanfärgämne, i sin molekyl innehållande en central kolatom jämte tre
fenyl(bensol)grupper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
