- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
434

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Färg och fernissa. Av Olof Svanberg - Färgstofferna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

434

FÄRG OCH FERNISSA.

erhålles en produkt av kraftigt röd färg och grövre struktur, rödmönja, kristallmönja,
medan blyoxid, beredd genom upphettning av blyvitt, ger ett lättare, porösare, mera
fin-kornigt färgstoff av orangeartad nyans och högre täckförmåga, orangemönja,
pariser-rött. På grund av dessa fördelar och den åtföljande egenskapen att mindre hastigt sätta
sig till botten efter upprivning med olja är orangemönjan en värdefullare variant, som dock
ställer sig betydligt dyrare i tillverkning. Som den finaste produkten anses sedan
gammalt den engelska orangemönjan från fabrikerna i Newcastle, som länge intogo en
monopolställning, men under senaste århundradet har den tyska kemiska industrien även här
gjort sig oberoende av utlandet och producerar även avsevärda mängder för export.
Mönja har sin huvudsakliga användning såsom en effektiv rostskyddsfärg på
järnföremål av alla slag.

Kromrött, basiskt blykromat, är till sin sammansättning överensstämmande med det
ovan beskrivna kromgult, men innehåller något mer blyhydroxid.
Framställningsmetoderna variera liksom vid kromgult, vilken även genom efterbehandling med alkalier låter
överföra sig i det röda färgstoffet.

Cinnober (vermillon), röd kvicksilversulfid, HgS. Redan flera årtusenden före Kr.
färgade assyrier och egypter sina monumentalbyggnaders relieffigurer medelst cinnober
från Etiopien, och på grekiska marmorstatyer från förhistorisk tid finner man ännu
rester av samma röda färgstoff. Den cinnober, som härvid kom till användning, var
otvivelaktigt den som mineral förekommande bergcinnobern. Enligt Plinius fördes
under l:a årh. e. Kr. årligen upp till 5 000 kg därav från de spanska fyndorterna till
Rom. I början av medeltiden synes emellertid den på kemisk väg genom
sammansmältning av svavel och kvicksilver beredda cinnobern vinna insteg, och 1645 omnämner
Agricola dess framställning i Venedig i stor skala. Den fortsatta utvecklingen på detta
område med dess till hundratal uppgående metoder för cinnoberframställning ur de båda
kemiska grundämnena utgör en provkarta på, i vilken oerhörd utsträckning en till synes
ytterst enkel kemisk process kan varieras.

Även om den rena cinnobern anses som ett relativt beständigt färgämne, är det dock
ett faktum, att dess nyans ofta visar benägenhet att mörkna, särskilt om färgen varit
förorenad med aldrig så litet metalliskt kvicksilver. Denna omständighet, ävensom
cinnoberns höga pris och stora tyngd, som ytterligare ökar kostnaden vid dess
användning, har medfört att den från hantverksmåleriet fullständigt undanträngts av talrika
cinnoberimitationer, vermillionetter, signalrött, moderött och allt vad de nya färgstoffer
benämnas, vilka som gemensam beståndsdel hålla 90-—95 % bariumsulfat, överfärgat
med anilinfärgstoffer av skilda slag. I början av sin tillvaro mötte väl dessa ett visst
berättigat motstånd på grund av den ringa ljusäkthet de tidigast fabricerade produkterna
besutto, vilka efter kort tids exponering fullständigt förbleknade, men efter det sista
årtiondets rika erfarenheter och framsteg inom anilinindustrien kan denna sägas ha erövrat
cinnoberframställningen, de obetydliga mängder frånräknade, som ingå i materialen
för den rent konstnärliga produktionen.

Järnrött. Järnoxidernas och de vattenfria järnsalternas röda färgtoner i samband med
materialens billighet och den röda färgens enastående popularitet som försköningsmedel
för de enklaste föremål inbjuda till tillvaratagandet av talrika järnfyndigheter och
järn-haltiga avfallsprodukter från industrierna till en vidlyftig fabrikation av röda färgstoffer.

Såväl beträffande utseende som användningsområden variera dessa produkter
ganska avsevärt. Som billigt material vid oljemålning äro de olika sorterna engelskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:13:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free