Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metaller och deras föreningar - Övriga metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
KEMIKALIER ’OCH LÄKEMEDEL.
samt järnsocker ock järnsockerlösningar, med den verksamma järnhalten i form av
lätt-lösligt och enligt uppgift lätt resorberbart järnsackarat, en kemisk förening mellan järn
och socker.
Nickel och kobolt. Järn, nickel och kobolt äro tre med varandra nära besläktade
metaller och äro i det periodiska systemet med näraliggande atomvikter placerade i
åttonde gruppen över de tyngre platinametallerna. Av nickel och kobolt har den förra
metallen sin största användbarhet i metallisk form och är av betydelse som
överdrags-metall på föremål av järn eller mässing, förnickling. Den kan anbringas både på
mekanisk väg — genom svetsning eller sprutning — och genom galvanisk utfällning
ur nickelsaltlösningar. Som beståndsdel i legeringar, främst nickelstål och nysilver,
och på senare tid som kontaktsubstans vid införande av väte i s. k. omättade organiska
föreningar enligt en metod, utarbetad av de framstående franska forskarna Sabatier
och Senderens, vilken metod främst vid härdning av mindervärdiga flytande fetter
blivit av stor ekonomisk betydelse inom fett- och oljeindustrierna, spelar nickeln
ävenledes en framträdande roll. Metallisk kobolt är av mindre praktiskt värde än nickeln
och saknar användning både för sig och som beståndsdel i legeringar. Däremot är
ett antal kobolthaltiga preparat och kemikalier av allra största betydelse inom våra
dagars teknik. Äldst till användningen äro de vackert blå och under alla olika
inflytelser synnerligen hållbara koboltfärgerna, såsom smalt (koboltsilikat, koboltglas),
vilket förekommer i handeln i ren form men också kan frambringas på glas eller
porslinsglasyrer enbart genom tillsats av den rostade malmen i fint riven form före
bränningen, samt de olika varieteterna av konstnärsmåleriets koboltblått. En
originell användning av den omständigheten, att vattenfria koboltsalter äro kraftigt blå,
medan de i vattenlösning eller i kristaller med mer eller mindre mängd kristallvatten äro
blekt skära till röda, har man särskilt förr haft av koboltkloruren till framställning av
s. k. sympatetiskt bläck. En vattenlösning av detta salt efterlämnar alltså en för ögat
knappt synlig skrift, som emellertid vid ringa upphettning tydligt framträder med blå
färg. Utsättes skriften därefter för fuktighet, exempelvis andedräkten, försvinner den
åter för att sedan vid behov ånyo kunna bringas att framträda. Ytterligare ett
användningsområde finner kobolten vid fabrikationen av sickativ för oljefärger och fernissor,
särskilt för sådana produkter, vars nyans bör vara så ljus som möjligt, såsom i fernissor
för vita emalj lackfärger.
Koppar. Jämte alkalimetallerna tillhöra ytterligare de tre metallerna koppar, silver
och guld den första gruppen i grundämnenas periodiska system. Detta skulle innebära,
att dessa metaller samtliga vore envärda och endast envärda, något som i detta fall ej
håller streck, då kopparn i sina viktigaste föreningar uppträder som ett tvåvärt
grundämne (med kloriden CuCl2, sulfatet CuS04 etc.), medan guldet är en- och trevärdigt.
Silvret däremot är ett rent envärdigt element.
Kopparn är den minst ädla av dessa metaller. Den angripes sålunda av syror, så fort
luften samtidigt får utöva sin oxiderande inverkan, och löses även lätt i oxiderande syror,
såsom salpetersyra. Utsatt för luften angripes koppar, som i absolut rent tillstånd är en
ljust rödaktig, guldglänsande metall (reducerad koppar, vilken användes vid analys av
kvävehaltiga organiska föreningar, har detta utseende), och överdrages först med en tunn,
genomlysande oxidhinna för att efter längre tids inverkan av kolsyra, syrgas och
vattenånga ä r g a, d. v. s. på ytan överföras i ett hölje av basiskt kopparkarbonat, som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
