Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metaller och deras föreningar - De alkaliska jordartsmetallerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLER OCH DERAS FÖRENINGAR. DE ALKALISKA JORD ARTSMETALLERNA. 345
Denna reaktion upptäcktes av Wöhler 1862, ehuru han icke framställde karbiden på det
beskrivna, nu i tekniken använda sättet.
Den andra egenskap, varigenom kalciumkarbiden nyttiggjorts, är dess förmåga att
vid hög temperatur upptaga kvävgas under bildning av kalciumcyanamid:
CaC2+N2 = CaCN2+C.
Denna förening ger med vatten vid hög temperatur kalciumkarbonat och ammoniak,
varigenom den öppnat en betydelsefull väg för framställningen av ammoniak ur luftens
kväve.
Under namn av kalkkväve har kalciumcyanamiden — uppfunnen av tyskarna Frank
och Caro — en mycket stor användning som gödningsmedel. Tillverkningen fordrar
tillgång på billig vattenkraft — karbiden framställes ju på elektrisk väg —, och det är
huvudsakligen länder med billig vattenkraft, som bedriva kalkkväveindustri. Vid Ljungaverk i
Norrland finnes en större kalkkvävefabrik.
Kalciumoxid, CaO, bränd kalk, förekommer på grund av sin obeständighet gentemot
vatten icke i fri form i naturen.
Dess framställning grundar sig på den omvändbara reaktionen
CaCO3 CaO+CO2,
som förlöper i riktning från vänster till höger, då den bildade, gasformiga kolsyran har
tillfälle att avgå. Enär kalken är en tekniskt mycket viktig produkt, framställes den i stor
skala genom »bränning» i kalkugnar. I en hög schaktugn fylles kalksten
(kalciumkarbonat) och upphettas genom förbränning av varvtals inlagd skiffer eller annat fast bränsle
eller av gas från gasgeneratorer. Den brända kalken, som uttages vid ugnens nedre del, är
vit, amorf (= icke kristalliserad) och porös. Vid 3 000° (i ljusbåge) kan den smältas och
stelnar sedan kristalliniskt. Renast erhålles kalken ur marmor, marmorkalk. I Sverige
brännes kalken på vissa håll i milor, där kalkstenen skiktas med skiffer, som sedan
påtändes.
Då kalk upphettas i knallgaslåga, utsänder den ett mycket starkt vitt ljus, en tid
använt under namnet Drummonds kalkljus.
Som ett utmärkt torkmedel nyttjas bränd kalk för att befria organiska vätskor från
vatten, t. ex. vid framställning av ren sprit, som efter destillation över CaO innehåller
endast omkring 1/2 % vatten.
Mest användes kalken, sedan den blivit släckt, d. v. s. med vatten överförts till
kalciumhy dr at. Reaktionen, som uttryckes genom formeln
CaO+H2O = Ca(OH)2,
är starkt exotermisk, d. v. s. den är förenad med en kraftig värmeutveckling. Den
kri-stalliniska oxiden (se ovan) påverkas endast rätt långsamt av vattnet, medan den vanliga
(amorfa, porösa) omedelbart uppsuger vattnet och under stark utvidgning (upp till 3x/2
gånger sin volym) sönderfaller i pulverformigt hydrat. I praktiken begagnar man
överskott på vatten, så att en gröt av hydrat och vatten bildas. Den renaste kalken lämnar en
smidig, hal gröt och benämnes därför fet, medan gröten vid beredning med en mindre ren
kalk (mager kalk) får en mera grynig konsistens.
Till sin kemiska karaktär är kalciumhydratet en stark, frätande bas, ehuru icke så
kraftigt verkande som alkalimetallernas hydroxider. Eftersom det endast är obetydligt
lösligt i vatten, brukar man för kemiska omsättningar ofta icke använda lösning
(kalkvatten) utan en uppslamning av kalken — alltefter sin konsistens kallad kalkmjölk eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
