Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metalloider eller icke metalliska ämnen och deras föreningar - Klor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLOIDER ELLER ICKE METALLISKA ÄMNEN OCH DERAS FÖRENINGAR. KLOR. 325
dan detta påskyndar en reaktion mellan kloren och vattnet, som slutligen helt överför den
förra till saltsyra.
Klor utmärker sig för ett ovanligt stort föreningsbegär till övriga grundämnen. Det
är blott kväve, syre, kol, iridium och ädelgaserna, som icke kunna fås att direkt förena sig
med klor. Alla andra element ingå föreningar, ofta redan vid vanlig temperatur och med
stor häftighet, såsom under eldfenomen. På klorens förmåga att förena sig med guld
grundar sig den s. k. Plattnermetoden att extrahera guld ur guldhaltiga kisbränder.
En del av den tekniskt framställda kloren användes till blekning. Vid närvaron av
vatten bildas nämligen av klor en syrehaltig syra, underklorsyrlighet, som verkar starkt
oxiderande och därigenom förstörande på de allra flesta organiska färgämnen, både
naturliga och konstgjorda. Härvid är dock av yttersta vikt, att överskottet på klor
omsorgsfullt avlägsnas, emedan annars tyget etc. hastigt förstöres.
Starkt bakteriedödande men tillika frätande är kloren ett effektivt men tveeggat
desinfektionsmedel.
Mycket stora delar av klorproduktionen gå till organisk syntes, för klorering av t. ex.
ättiksyra såsom ett första steg i den syntetiska framställningen av indigo. Klor
kondenseras lätt till flytande form och föres som sådan i handeln i bomber under tryck.
Klorväte, HCl. Som förut nämnts, förekommer något saltsyra i de vulkaniska
gaserna. Vidare ingår saltsyran som en viktig del i magsaften (0.3 %), där den dels
deltager i matsmältningsarbetet och dels verkar bakteriedödande. Ur elementen klor och
väte bildas föreningen icke i mörker vid vanlig temperatur, men starkt ljus är tillräckligt
för att sätta i gång reaktionen, som sedan förlöper med explosiv häftighet (klorknallgas).
Den tekniska framställningen faller under den kemiska storindustrien.
Vattenlösningen av HCl är en av våra starkaste syror, som utspädd löser alla de
väte-deplacerande metallerna. För att lösa koppar, kvicksilver, silver, guld och platina
förslår den emellertid ej, utan man måste för att framställa dessa metallers klorider blanda
den koncentrerade saltsyran med salpetersyra, en blandning, som sedan gammalt är känd
under namnet aqua regia eller kungsvatten (jämför salpetersyra). De allra flesta
klor-vätesyrade salterna, som kallas klorider, äro lösliga i vatten. Undantag äro silvrets och det
envärda kvicksilvrets klorid samt den svårlösliga blykloriden.
Som förut framhållits, förenar sig kloren inte direkt med syre. Däremot bildar den
med väte och syre flera syror, vilkas anhydrider kunna framställas, men dessa oxider
sakna allt praktiskt intresse.
I vattenlösning omsätter sig klor med vatten så småningom enligt formeln:
C12+H2O = C1OH+HC1.
På den därvid bildade underklor syrligheten, HOC1, verkar saltsyran ytterligare
sönderdelande, så att den förra under syreavspaltning förvandlas till saltsyra. Vid framställning
av HOC1 måste man därför sörja för att saltsyran bortskaffas, allteftersom den bildas.
Detta sker antingen med kvicksilveroxid eller med natriumbikarbonat.
Underklorsyrlighet är ett mycket starkt oxidationsmedel och är det verksamma vid
klorblekning. Av dess salter, hypoklorit, kunna alkalisalterna framställas genom
inledande av klor i alkalihydratlösning. Ett viktigt dubbelsalt är klorkalk (se kalcium).
Eau de Javelle, som Berthollet (1785) erhöll genom att inleda klor i pottaskelösning,
innehåller fri underklorsyrlighet och är ett användbart men föga hållbart blekmedel.
Under det att klor, inledd i alkali vid vanlig temperatur, ger hypoklorit, får man i
värme klorat, som är salt av klorsyran, C1O3H. Ett annat och mera ekonomiskt sätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
