Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Ädelgaserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄDELGASERNA.
317
ling i många fall haft en dubbel framställning till följd. I det följande äro därför de olika
ämnena behandlade såvitt möjligt i den ordning, som är given efter grundämnenas
inbördes släktskapsförhållanden eller grundämnenas periodiska system, vari alla kända kemiska
element ha sin givna plats.
ÄDELGASERNA.
Den s. k. nollgruppen i det periodiska systemet utgöres av ädelgaserna, helium
neon, argon, krypton, xenon och niton eller radiumemanation. Namnet ädelgaser hava de
fått på grund därav, att de icke ingå några som helst kemiska föreningar. Till skillnad
från de flesta gaser utom metallångorna äro ädelgaserna enatomiga, d. v. s. atomerna sluta
sig icke tillsammans under bildning av tvåatomiga molekyler. I synnerhet helium och neon
troddes länge vara permanenta gaser. Härmed menade man, att de icke under några
förhållanden skulle låta sig förtäta till vätskor eller fasta kroppar. Men neon och t. o. m.
helium förtätades (den sistnämnda den 10 juli 1908) i nobelpristagaren Kamerlingh
Onnes’ »köldlaboratorium» i Leiden, och därmed fick tron på de permanenta gaserna
definitivt stryka på foten.
För studiet av ädelgaserna kunna inga kemiska hjälpmedel begagnas, utan man är
helt och hållet hänvisad till fysikaliska metoder, i första hand bestämning av spektrum1
och specifik vikt.
Det var också genom sitt spektrum, som en av ädelgaserna gav sig till känna, långt
innan den själv — eller någon av de övriga — anträffades. Under solförmörkelsen den
18 augusti 1868 observerades i spektrum från solkromosfären en linje, som icke tillhörde
något känt jordiskt grundämne. Man antog, att det var fråga om ett ämne, som fanns
på solen och ej på vår jord, varför Frankland och Lockyer döpte det till helium (av det
grekiska namnet på solen).
Om helium var den ädelgas, som först anades, så var argon den, som först isolerades.
Misstanken om att luften innehöll en dittills oupptäckt gas väcktes, då lord Rayleigh
fann, att den kvävgas, man får ur luften genom att befria denna från syre, kolsyra,
vattenånga etc., har en högre specifik vikt än den på kemisk väg (ur kvävoxid, ammoniak,
urinämne) framställda. Detta kunde ju endast bero på, att luftkvävet förorenades av en
tyngre gas. Denna isolerades också av Ramsay (1894) på så sätt, att luftens syre bands
med hjälp av glödande koppar och dess kväve med magnesium (under bildning av nitrid).
Den återstående gasen (råargon) består till 99.7 5 % av argon (= »den som icke reagerar»)
och till 0.25 % av de övriga ädelgaserna.2
Argon framställes endast ur luften, i allmänhet enligt Franz Fischers metod, som går
ut på att syret och kvävet bindas vid glödande kalciumkarbid. Det kan överföras till
flytande och till och med fast form genom komprimering och avkylning med flytande luft.
1 Studiet av grundämnenas spektra eller spektralanalysen har gjort kemien stora tjänster, och
några ord härom kunna vara på sin plats. Om ett gasformigt grundämne — fritt eller i någon förening —
upphettas till glödgning (över 500°), utsänder det ljus. Det så utsända ljuset kan i ett spektroskop
uppdelas i olika färger. Man får ämnets s. k. emissionsspektrum i form av olikfärgade, ljusa linjer. Lägena
av dessa linjer äro karakteristiska för grundämnet i fråga. Om ljuset från en varmare, »vit» ljuskälla,
som alltså innehåller ljus av alla färger, passerar genom det glödande, gasformiga grundämnet,
absorberas samma strålar, som detta ämne självt skulle utsända. Det spektrum, som detta ljus ger i
spektro-skopet, kallas absorptionsspektrum och består av ett kontinuerligt spektrum med aÜa färger och på
detta svarta linjer på samma ställen som de lysande linjerna i grundämnets emissionsspektrum.
2 100 liter luft innehålla i runt tal: 1 1. argon, 1.5 kbcm neon, 0.15 kbcm helium, 0.005 kbcm
krypton och 0.0006 kbcm xenon. Man inandas per dygn omkring 20 liter argon, som liksom kvävet
lämnar kroppen utan att upptagas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
