Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Grovkemikalier. Av Bertil Ekholm - Svavelsyra - Råvaror - Framställning av svavelsyrlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
GROVKEMIKALIER.
I Sverige har Falu gruva varit den enda kisgruvan av större betydelse. Dock bröts
under världskriget svavelkis i mindre kvantiteter vid Ervalla, Tomtebo m. fl. ställen.
De under senare år upptäckta och genomforskade Västerbottensfälten hava visat, att
Sverige besitter förut oanade rikedomar även på sulfidmalmernas område. Där finnes
svavelkis med en svavelhalt jämförlig med de spanska sorternas. Arsenikhalten är
dock i hittills bruten svavelkis högre än vad som är önskvärt.
Produktionen av svavelkis i Sverige var:
Ar Ton
1914 ............ 33 313
1916 ............ 96 549
1918 ............ 130 751
1920 ............ 104 692
År Ton
1922 ........... 57 321
1924 ............ 66 204
1926 ............ 69 759
1927 ............ 69 239
År Ton
1928 ............ 19 996
1929 ........... 72 055
1930 ............ 60 441
1931 ........... 57 609
Världsproduktionen av svavelkis var år 1929 omkring 8.4 mill. ton.
De nu nämnda utgångsmaterialen för svavelsyra äro de ojämförligt viktigaste,
och då något av de andra ej använts i Sverige, förbigås dessa.
Framställning av svavelsyrlighet.
Svavelsyra främställes alltid genom följande schematiska reaktioner:
2SO2 4- Svaveldioxid O2 = 2SO3, Syre Svaveltrioxid
2SO3 + Svaveltrioxid 2H2O = 2H0S04. Vatten Svavelsyra
Oberoende av om blykammar- eller kontaktförfarande kommer till användning,
måste alltså svavelsyrlighet först framställas.
Detta sker genom förbränning av svavel i luftsyre enligt formeln:
S + O2 = SO2, varvid pr 1 kg svavel frigöras 2 170 kgkal.
Svavel Syre Svaveldioxid
Svavelsyrefabrikationens lugna och ekonomiska gång är till stor del beroende på
jämnheten i sammansättning och tillförsel av svavelsyrlighetsgaser. De apparater,
som uppfylla dessa fordringar bäst samt fungera med ett minimum av arbete och
reparationskostnader, äro de som förbränna svavel. Detta är också, tekniskt sett, det ideala
utgångsmaterialet. Så länge man endast rörde sig med mindre kapaciteter, användes
svavelugnar, i vilka svavlet förbrändes i inskjutna gjut järnspannor. De ugnar, som
nu användas, äro roterande, etage- eller dylika med brännare för finfördelat svavel.
En roterande ugn av amerikansk konstruktion visas i fig. 193. I botten på
mataretratten finnes en snäcka, som matar ned svavlet i ugnen. Svavlet smälter strax innan
det lämnar snäckan och rinner ned i den roterande cylindern. Här samlas svavlet på
botten och medföljer vid rotationen som en hinna på cylinderväggen och droppar delvis
tillbaka ned på botten. Ytan förstoras på detta sätt, så att förbränningen blir livligare
och jämnare. Den på bildens högra sida synliga förbränningskammaren tjänar till att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
