Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Glastillverkningen. Av Carl Kaijser - Fabrikation av fönsterglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
GLASTILLVERKNINGEN.
avklippes. Genom särskilda anordningar svänges nu cylindern upp, lägges på bockar
samt avskäres genom elektriskt uppvärmda platinatrådar i önskade storlekar.
Cylinderns delar skäras upp i 2—3 segment, och dessa planas sedan under hög temperatur
ut till skivor. Då valsen är dragen, stjälpes degeln helt om, varvid den upphettas av den
i ugnen inströmmande gasen, så att kvarvarande glasmassa blir tunnflytande och rinner
ned genom ugnens botten. Ny anhäftningspipa insättes, och nytt glas hälles i den övre
degeln, varefter proceduren fortsätter.
En anläggning om 8 dylika glasmaskiner, arbetande dygnet om i 3 skift å 8 timmar,
lär icke erfordra mer än en förman och 16 arbetare, av vilka ingen behöver vara speciellt
utbildad. Arbetet med hela valsen går på c:a 15 minuter. I Förenta staterna lär på
sin tid enligt denna metod ha tillverkats c:a 33 millioner m2 fönsterglas pr år eller
ungefär hälften av landets hela dåvarande produktion.
Metoden med maskinblåsta fönsterglasvalsar har emellertid sina stora nackdelar.
Det uppstår nämligen mycket lätt luftblåsor i de små deglarna, och dessa blåsor följa
under dragningen med upp i valsen. Därtill kommer att mycket glas spilles bort under
arbetet, då det ännu icke lyckats konstruera en automatisk tillförsel av glas direkt ur
vannan till maskinen. Man kan heller icke undvika uppskärningen och sträckningen av
valsen till en plan skiva — m. a. o. maskinen arbetar ej fullt automatiskt, utan man är,
om än i reducerad skala, dock i viss mån beroende av mänsklig arbetskraft. Allt detta
gör såväl att glaset icke får den fullgoda kvalitet, vilken t. ex. i Europa fordras, som
ock att glaset dessutom blir rätt dyrt, både genom det myckna spillglaset, vilket
måste smältas om, och genom stor bränsleåtgång.
Dragningsmetoder. För att söka förenkla den mekaniska fönsterglastillverkningen
fortsatte man i Europa experimenten på andra vägar, nämligen dels att draga glaset
direkt ur vannan och dels att göra detta i form av ett brett band, varigenom man vann
fördelen att slippa först bilda en vals och sedan plana ut denna till en skiva. Redan
innan man lyckats med den mekaniska valsblåsningsmetoden, hade man visserligen
gjort försök även med att draga glaset direkt ur vannan i bandform. Man nedsänkte
till glasmassans yta horisontalt placerade anhäftningsjärn eller anhäftningsstavar och
sökte att med begagnande av glasmassans seghet draga upp ett kontinuerligt band, men
dessa försök misslyckades länge, emedan bandet strax efter uppdragningen ur
glasmassan smalnade av och slutligen formade sig till en triangulär sträng. Man kunde
ej få glaset att bibehålla den bandform, som bibragtes det i början av dragningen,
och sedan successivt övergå till en fast, plan skiva. De största svårigheterna lågo
särskilt i de första momenten av dragningen samt i glasets erforderliga kylning
därefter.
Fourcaults metod. Äran att ha lyckats utarbeta en dragningsmetod tillkommer
.första hand belgiern Fourcault i samarbete med vannakonstruktören Emile Gobbe.
Då det icke lyckades att draga glasbandet från glasmassans yta, försökte de vid
Dam-premy i Charleroi att experimentera ut dragningen djupare ned i glasmassan. För
detta ändamål nedsänktes i densamma en rektangulär flottör (på franska »débiteuse»)
av eldfast material, i mitten försedd med en längsgående springa, i vilken glasmassan
underifrån pressades upp och från vilken springa dragningen uppåt sedan fortsattes.
Dessa försök lyckades bättre och ledde år 1902 till Fourcaults fönsterglasmaskin,
under 1903—1905 ytterligare förbättrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
