Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Porslin och andra finkeramiska produkter. Av Hjalmar Olson - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIK.
119
nämning för alla keramiska produkter med porös, färgad skärva och täckande, opak
tennglasyr. Det bör härtill anmärkas att maj olika och fajans numera i stort sett
endast äro historiska begrepp.
Från mitten på 1500- till slutet av 1700-talet nådde fajanstillverkningen i Frankrike
en hög konstnärlig nivå. I början utövade den italienska stilen‘och tekniken stort
inflytande och senare i någon mån även den tidigare holländska tekniken. Jämsides
härmed utvecklades en för Frankrike karakteristisk stil. Mest känd från denna tid är
Bernard Palissy (omkring 1510—1590), vilken skapade sin egen stil, oberoende av
samtidens övriga keramiska produktion.
Det välkända DeZ/G»porslinet» (i verkligheten fajans), som har sitt namn från staden
Delft i Holland, hade sin största betydelse under 1600—1700-talen. Huvudsakligen
gjordes efterbildningar och imitationer, till att börja med av den italiensk-spanska
stilen och senare av den kinesiska och japanska. En nationell holländsk stil, för vilken
landskaps- och sjömotiv, utförda i blått mot vit botten, äro karakteristiska, framträdde
under mitten och slutet på 1600-talet.
Tysklands fajansfabrikation under 1600- och 1700-talen påverkades av de
Delft-ska och franska stilarterna. Mer karakteristisk än fajansen är under denna tid den s. k.
Hafner-keramiken, vilken utgöres av kakel och kärl med färgade bly glasyrer
(1500-talet), och det s. k. rhenska stengodset (1500—1600-talen), vilket tekniskt sett består
av en till sintring (förglasning) bränd naturfärgad lera, överdragen av färglös eller färgad
saltglasyr.
Inom den svenska fajanstillverkningen äro Rörstrand och Marieberg mest berömda.
Rörstrand grundades 1726. Produktionen rönte i början inflytande av Delft och Rouen.
Omkring 1740 blev stilen mera självständig, även om motiven fortfarande till stor del
hämtades utifrån. Rörstrands konstnärliga förfall började under 1770-talets senare
hälft. Innan dess hade den hunnit skapa alster av högt bestående värde, om vilka
museer och samlingar ännu i dag bära vittne.
Mariebergsfabrikens verksamhet hänför sig till åren 1760—1788, vilket år den
ned-lades efter att 1782 ha inköpts av Rörstrand. Dess styrka låg i den flerfärgade
muffel-målningen, vilken teknik den tillägnade sig efter förebild av de berömda fajansfabrikerna
i Strassburg och Marseille. Mariebergsprodukterna värderas högt och äro likaledes väl
företrädda i våra museer och samlingar.jj
i
B. Övrig europeisk flnkerainik från 1700-talet till våra dagar. Tilljden
keramiska utvecklingen i Europa efter år 1700 äro tvenne namn oupplösligt knutna: tysken
Johann Friedrich Böttgers och engelsmannen Josiah Wedgwoods.
Johann Friedrich Böttger (1682—1719) anses vara det europeiska fältspatporslinets
uppfinnare. En del forskare göra gällande, att han bör dela äran med sin medhjälpare,
den lärde kemisten och fysikern Ehrenfried Walter von Tschirnhausen. De fakta, som
äro kända, tala dock för att uppfinnareäran tillkommer Böttger ensam.
Böttger hölls av August den starke av Sachsen-Polen i fångenskap i Dresden, emedan
han ansågs kunna framställa guld. I stället för guld lyckades han 1709, sedan han
erhållit vit kaolin från Aue vid Schneeberg, framställa det vita fältspatporslinet efter att
fem år tidigare ha uppfunnit det röda s. k. Böttgerstengodset.
Konung August upprättade år 1710 en fabrik på sitt slott Albrechtsburg i Meissen,
nuvarande Staatliche Porzellanmanufaktur, Meissen, och därifrån började det europeiska
porslinets segertåg i världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
