Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Signal- och säkerhetsanläggningar, av Herman Holmqvist - Säkerhetsanläggningars planering - Tunnlar - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TUNNLAR. INLEDNING.
723
Det torde numera få anses självfallet, att en modern järnväg icke i våra dagar kan
undvara säkerhetsanläggningar vid sina stationer för att kunna avveckla en även
ganska måttlig trafik. Anspråken på tågens hastiga framförande äro så högt uppdrivna,
att det är nödvändigt att hava mellanstationerna förreglade, för att snälltågen icke
oupphörligt skola behöva nedbromsas. Medan en förreglad växel får befaras med full
linjehastighet, måste i en oförreglad sådan farten nedbringas till 40 km/tim. Även för
den lokala trafiken äro säkerhetsanläggningarna å mellanstationerna nödvändiga för
att tågmötena skola kunna skötas med ett minimum av personal. Å de svenska
statsbanorna tjänstgör å sådana stationer merendels endast en man under den tiden på
dygnet, då trafikutbytet i övrigt är ringa. Kommer man så till de stora stationerna, så har
även här behovet av säkerhetsanläggningar blivit alltmera oavvisligt med hänsyn till
tågens och de resandes säkerhet samt det numera aktuella kravet att så vitt möjligt
inskränka personalens antal. Slutligen äro linjeblockanordningar nödvändiga å mycket
tätt trafikerade linjer, t. ex. i närheten av större städer. Det är endast en tidsfråga, när
dylika linjer måste utrustas med automatiska linjeblockanordningar för att kunna
framsläppa det alltmer ökade antalet tåg.
Som ovan framhållits, har på signalområdet under senaste tiden en storartad
utveckling ägt rum och ingenting tyder på, att denna ännu på långt när nått sin kulmen.
Ständigt tillkomma nya uppfinningar och förbättringar, så att man med fog kan säga,
att den ena anläggningen icke är den andra lik. Tekniken går framåt med stormsteg och
säkerhetsanläggningarna utveckla sig i elektricitetens tecken. Mekaniska anläggningar
komma alltmera sällan till utförande, i det att även på småstationer elektriska ställverk
börjat anläggas. Spårledningar och ljussignaler äro de båda hjälpmedel, som komma*att
ytterligare fullkomna framtidens säkerhetsanläggningar i avseende på trafiksäkerhet,
lätthanterlighet och ekonomi.
TUNNLAR.
Inledning.
Med tunnlar menas i detta sammanhang varje på konstlad väg framställd
urholkning under jordytan, under vatten eller genom berg, med till formen regelbunden
sektion. Att på dylikt sätt bereda väg har varit känt sedan Äldsta tider, t. ex. hos de gamla
egyptierna och indierna. Det är ju heller icke märkvärdigt, att egyptierna med sin
förvånansvärda kännedom om stenbyggnadskonsten samt därmed närstående nyttiga
vetenskaper varit väl förfarna i konsten att genomtränga den hårda klippan, och särskilt
de till nutiden bevarade, från 1500-talet före Kr. härrörande gravarna i närheten av
Tebe och Memfis samt katakomberna vid Alexandria, utgöra fullgoda bevis för
dåtidens tunnelbyggnadskonst. Liknande tunnelanläggningar ha emellertid upptäckts
jämväl vid utgrävandet av andra kulturområden, t. ex. efter hebréer, greker, romare
och azteker m. fl. gamla kulturfolk. Vad särskilt Grekland beträffar, har den
arkeologiska forskningen i våra dagar lyckats konstatera, att tunnelbyggandet var känt
därstädes redan tidigare än år 2 000 före Kr. De verktyg, som, enligt vad forskningen synes
giva vid handen, användes vid dessa förhistoriska tunnelarbeten, torde ha varit
drillborr och såg med skäregg av korund eller annat hårt material, samt hammare, mejsel
och kil. Ett mycket använt sätt att lösgöra block ur berg var att 4 till 20 tum breda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
