Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Järnvägsspårets uppbyggande - Bangårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄGSSPÅRETS UPPBYGGANDE. BANGÅRDAR. 685
Med införandet av dessa spårbromsar kan vagnarnas hastighet vid gång från
växlingsryggen till fördelningsspåren kontrolleras på mekanisk väg, och den levande
bromskraften sålunda i stort sett undvaras. Därjämte kan växlingsryggen givas en skarpare
lutning, vilken i sin ordning medför högre arbetshastighet och därmed följande ökad
kapacitet hos bangården.
I Europa ha spårbromsar varit i bruk sedan år 1918 vid Oberhausen i Tyskland
och i U. S. A. sedan 1924 vid Gibson station i Indiana på Indiana Harbor Belt-järnvägen,
fig. 1041.
Rangerbangården Hamm, Tyskland. Rangerbangården Hamm,
belägen i östra delen av Rhen-Westfaliska industriområdet, torde vara den största ran-
Fig. 1041. Spårbroms å rangerbangård.
gerbangården i Europa, där spårbromsar, system Frölich, kommit till användning.
Den är 9.8 km lång och har en största bredd om 470 meter. Anläggningen är avsedd för
rangering av godstrafiken från och till det nämnda industriområdet samt därjämte för
rangering av persontrafik till fyra järnvägslinjer med en daglig avsändning av 263
persontåg. För bedömande av själva godstrafikens storlek bör nämnas, att under maj
månad år 1926 avsändes därifrån efter rangering 5 100 godsvagnar i medeltal pr dag.
Totala längden av huvudspåren är 77 km och av sidospåren 232 km. I de elektriskt
drivna ställverken finnas 1 053 hävstänger för manövrering av växlar, tågvägar och
signaler. Med de mekaniska ställverken äro förbundna 223 stållineledningar av 15 km:s
längd för växlar och signaler. Arbetena med denna rangerbangård började redan år
1912 men fördröjdes på grund av världskriget och avslutades först under år 1927.
Bangårdens viktigaste del, växlingsryggområdet, utbildades emellertid icke slutligt förrän
under de sista byggnadsåren och erhöll då formen med en enda spårrygg. Erfarenhet,
vunnen under krigsåren och åren närmast därefter, har vidare föranlett, att växlarna
till avgående spåren förlagts så nära växlingsryggen som möjligt. Växlingsryggens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
